Mitt uppe i bajstorkande, tvätt och matlagning så tränger massa frågor in i min redan upptagna hjärna. De liksom kommer från luften och borrar sig in genom skallbenet, till de små grå och där växer de och förökas. Jag har inget att säga till om, de lever ett eget liv.
Frågor som stundtals känns ganska besvarade, tar ny form och helt plötsligt vet jag ingenting längre.
Vem är jag egentligen, vem har jag blivit medan jag varit upptagen av leksaksstädning och disk? Vem var jag förut och vad ville jag då?
Jag minns inte längre och det gör ont i mig. Jag sviker och sårar mig själv genom att inte veta vem den där tjejen var, vad hon ville med livet.
Om jag inte minns vad jag hade för drömmar då, hur ska jag då kunna veta vad jag önskar nu?
Jag försöker blockera frågorna som är så jobbiga, just för att de inte har några svar nu.
Om jag inte vet nu, kommer jag veta om 50 år? Kommer jag bara glida med och sen ångra mig?
Jag vill inte det, vill inte vara utan drömmar eller önskningar.
Vill inte känna att jag är betydelselös för världen och att mina andetag är glömda när jag dör.
Vart är jag på väg? Jag blir äldre och får mer erfarenhet, men kan man kalla mig klokare? Kommer jag nånsin bli klokare, kommer jag nån gång att känna mig nöjd?

Det är svårt att stanna upp och verkligen känna efter. Tiden räcker inte till, dygnet har alldeles för få timmar. Ska det vara så? Vem vinner nåt på det, blir det inte bara väldigt tråkigt att inte veta?

Skulle behöva en blå himmel med några bomullsliknande moln på, en hängmatta under ett stort träd och massor av tid. Tid till att reflektera, tid till att finna svaren och tid till långsamt rullande tårar. Tårar av sorg för det jag har förlorat och tårar av glädje för det jag har. Tårar av sorg för drömmar jag tappade och tårar av glädje för nya önskningar om framtiden.

Nu känns en sån himmel väldigt avlägsen och all den tiden jag behöver är inte min.
Tårarna har jag nog nånstans långt inne, kan hända att jag klämmer in dem mellan dagislämning och jobb. Nånstans på vägen får jag stanna upp och gråta en svätt, för förvirringen som finns och klarsyntheten som är borta.

Indi är hemma och sjuk idag, just nu ligger han och sover och jag passar på att lata mig lite.
Har annars fått mycket gjort idag och jag känner mig rätt glad faktiskt.
Mycket som tidigare gnagt i bröstet har idag fått en lösning. Skönt!
Nu återstår bara det största problemet: Dannes jobb. Vill ha hem honom så fort som möjligt, det vill vi allihop i familjen.
Äh nu ringer telefonen, återkommer senare...

Peace

Vilken jävla pissdag det här har varit.
Men kidsen har varit gulliga iaf, det behöver man emellanåt.
Känner mig arg och ledsen på samma gång och vet inte riktigt vart jag ska göra av mina känslor. Vet inte ens vad det är jag egentligen känner.
Det är mycket som snurrar i huvudet och den stundande mörka årstiden gör det inte bättre. Jag tycker väldigt mycket om hösten, det är inte det, men jag behöver ljus för att funka. Så tyvärr hamnar jag i en svacka, trots filtar och ljus och krispig luft.
Ska strax ta och plocka undan det sista här, sen ska kidsen badas. Efter det skiter jag i den här söndagen och hoppas istället på att måndagen ska bjuda på bättre humör.

Peace

Söndag igen då och det innebär som alltid att Danne åker i väg till Norge.
Brukar kännas stressigt på söndagarna, man vill hinna umgås så mkt som möjligt innan han åker. Den här dagen måste jag säga att det är med blandade känslor tyvärr.
Går inte in på det mer här, lite får man behålla för sig själv.

Annars bjuder dagen på städning för min del och på eftermidagen ska vi hem till mor och far. Sissy och Prinsessan är också där och det blir familjemys tills det är dags att åka hem och få kidsen i säng.
Måste få Danne att ringa paret med huset också, för att checka av lite inför flytten om en månad. Massor att göra innan dess, som man brukar när det ska flyttas och jag känner en del inre stress måste jag säga.
I veckan ska jag iaf rensa bland kidsens leksaker och i förrådet. Tänkte plocka ihop grejer och sälja på loppis i helgen som kommer.
Dumt att slänga baa för att mina kids har tröttnat på grejerna. Då är det bättre att nån annan får nytta av skiten.

Väntar med spänning på upplösningen kring mordet på Linda Chen. Man har ju funderat lite på edt där och när det nu börjar hända mystiska saker med hennes sambo och när han helt plötsligt bara "råkar" hitta hennes kropp ute i skogen, då känns det obehagligt och högst troligt att det är han som faktiskt mördat henne.
Trevligt!
Sncka om att det måste vara lätt att gå i fällan när mördaren är en så nära anhörig.
Det är som att Danne skulle ta med mig ut i skogen, med planer på att ta mitt liv. Jag skulle väl aldrig misstänka att han hade sånt i tankarna och skulle ju inte tveka att följa med.
Läskigt det där.
Ska iaf bli spännande att följa rapporteringen nu i veckan, han lär ju antagligen bryta ihop och erkänna om det nu är han, eftersom han var i så dåligt skick mentalt.

Nu ska jag gå in och städa och hoppas på att min sambo inte gör nåt sånt med mig ;-)

Peace

Efter en seg och tjafsig dag har nu lugnet lagt sig här.
Känns skönt med lite lugn och ro, sitter på balkongen och lyssbar på Beatles och dricker min första kopp kaffe för dagen. Kaffet var slut och jag orkade verkligen inte ta mig till affären tidigare. Men nu har jag äntligen fått lite koffein:-)

Tröttheten idag beror på lite väl mycket alkohol på kort tid i går kväll. Är huvudet dumt får kroppen lida, det uttrycket stämmer mer än väl idag.
Var på avskedsfest för J och H igår, de åker till Australien i morgon för en lååång vistelse. Är lite lagom avundsjuk, men så är det ibland, man kan inte få allt.
Iaf så drack jag en vinare och tre cider på bara tre timmar och det kändes i morse.
Usch vilket huvudvärk jag har haft idag, ville bara sova. Hade inga treo kvar heller, så jag fick ta vanliga alvedon och det funkar inte mot tungt dagen-efter-huvud.
Nu är det iaf bättre sen några timmar och jag är bara väldigt trött.

Kidsen håller sig lugna nu iaf, Shanti kollar på tv och de andra två "städar" sitt rum. Tvivlar dock på att det blir nån ordning därinne.
Har lovat Nandi att jag ska hjälpa till, så det är väl bäst jag gör det nu.
Återkommer senare.

Peace

En sak som jag funderat mycket på genom åren, de senaste 12 ungefär, är min starka längtan tillbaka till en era som jag aldrig upplevt.
Varför känner jag så, hur kan jag få en klump i magen och ett sug i bröstet efter nåt jag aldrig varit med om?
Om jag fick välja en tid att uppleva så skulle det helt klart vara Flower Power-eran i USA. Jag skulle gärna varit född runt 1945, då skulle jag varit i tjugoårsåldern när det drog igång och runt 25 när den största festivalen för musik och kärlek ägde rum. Woodstockfestivalen måste ha varit så sjukt underbar att uppleva.
Tänk er en halv miljon människor som alla har samma strävan och mål, att få leva i kärlek och harmoni. Tänk er att få se några av de bästa artisterna genom tiderna uppträda live, inför så många människor.
Vilken dröm!

Varje gång jag ser ett klipp eller hör musik från den tiden så får jag den där konstiga känslan i kroppen, längtan tillbaka och suget i bröstet.
Konstigt är det och den enda förklaringen jag har är att jag måste ha levt då och där.
Jag måste ha levt just där i ett tidigare liv. Hur skulle jag annars kunna känna att jag hör hemma där och att jag vill tillbaka dit?
Min pappa brukar säga ibland att jag är en övervintrad hippie och det stämmer kanske.

Hur som helst så klarar jag knappt at lyssna på den musiken som jag älskar mest av allt. Det gör ont i mig av saknad.
Skumt det där...

Peace på er!

Har läst igenom några olika politiska bloggar och även regeringsförklaringen och jag hoppas verkligen att jag inte är den enda som kommer rösta rödgrönt i nästa val.
Nog för att ALLA borde se effekterna av den skitregering vi haft i tre år nu, men man kan aldrig vara säker.

Reinfeldt har kallats en bra retoriker av många, men jag är beredd att säga emot där.
Han använde sig av ordet ansvar ca 20 ggr och jag hoppas iofs att han tar ansvar för den skit han satt Sverige i.
Att Alliansen nu , så här ett år före valet, ska satsa pengar på kommuner och rättsväsendet är pinsamt genomskinligt.
Det är nåt som skulle ha gjorts för längesen, förslagsvis för två, eller åtminstone ett, år sedan. De tror att det är ett bra sätt, nu när det börjar närma sig valkampanjtider, att visa sig generösa. Problemet är ju bara att de inte ger MER utan bara sånt de ändå skulle ha gett.

Reinfeldt säger också att Alliansen har sänkt skatterna för låg- och medelinkomsttagare. Vilket jävla skitsnack! Reinfeldts egen skattelättnad landar på ungefär 50 000 kr.
Att ljuga och att upprepa sig är inte att vara en bra retoriker.

Jag kräks på Reinfeldt och hans pissregering och hoppas som sagt att fler har tröttnat.
Som jag sagt många ggr: Att vi fått det så dålig kan ingen skylla på mig iaf, jag röstade ABSOLUT INTE på alliansen och kommer ALDRIG, jag upprepar, ALDRIG att göra det heller.

Kom igen nu alla invånare i detta land, kan vi inte lova varandra att vi röstar rödgrönt i nästa val...
Snälla!!!!