Vilken känsla det är att sitta här på lilla verandan såhär på morgonen och dricka kaffe! Man hör fågelkvitter från alla håll och det gör man ju inte i stan när det är höst, snart vinter. Vi har hängt ut fågelmat utanför vårt köksfönster och kidsen har få se när småfåglarna sitter där och äter. Det tyckte de var spännande såklart :-)
Jag trivs i huset och det känns verkligen som hemma. Vi tog helt rätt beslut, det känner jag långt inne i hjärtat. Det är underbart att se kidsen njuta av ytorna och av att få ha egna rum.
Mycket annat är det som snurrar i huvudet ändå, men det ska väl lösa sig det med.
Allt rasade samtidigt känns det som och man kan ju inte ha flyt med mycket tydligen.
Men men , det löser sig som sagt.

Har fått min tjänst på jobbet nu iaf och det blev inte heltid, men jag är nöjd ändå och eventuellt kommer det bli mer snart.
Verkar som att det löser sig med jobb för Danne också. Skönt det!

Nej nu väntar frukost och sen ska vi till lägenheten och städa. Skönt att bli av med den sen!

Peace

I går ställdes jag inför ett, vad jag tyckte, svårt dilemma.
Stod i kön på hemköp och skulle precis lägga upp mina varor på bandet när en man sträckte sig över mig och tog ner ett cigarettpaket. Tyvärr puttade han mig väldigt hårt när han sträckte sig, så jag ramlade nästan in i kunden framför mig.
Blev irriterad och sa åt honom att ta det lite lugnt och då bad han så hemskt mycket om ursäkt att han var så bufflig.
Så långt var allt ändå ganska okej.
Direkt efter detta ser jag att stoppar ciggpaketet i sin jackficka och jag fattar att han har för avsikt att hoppa över betalningen.
Till saken hör att man såg på den här mannen att han hade problem med missbruk och jag tyckte mig också märka att han var hemlös, hur man nu kan märka det. Men ja, iaf så var han inte särkilt lyckligt lottad i livet, det syntes tydligt.
Jag kände direkt att jag var tvungen att säga till i kassan att han tänkte sno cigg, men nånting hindrade mig. Jag kände nån slags medkänsla för denna stackare som uppenbarligen hade planerat detta ganska väl.
Han stod nämligen kvar i kön ett tag efter, ungefär som att han skulle handla.
Så jag bestämde mig för att inte säga nånting förrän han hade gått ut ur affären.
Så blev det.
När han gick förbi mig i kön och stegade ut ur affären så talade jag om för tanten i kassan vad han hade gjort.
Kände mig ändå usel och taskig mot den stackars karl, men nu fick han iaf en chans att själv välja om han skulle fly eller inte.
HAn hade tur, gårdagen måste ha varit en jobbig dag för tanten i kassan, för hon bara suckade och lät det gå obemärkt förbi.

Vet inte vad man ska säag om min insats, men det var rätt skönt att ha gett honom en chans, samtidigt som jag gjorde rätt för mig.

Peace

Sitter här och försöker ladda för att fixa till mig lite. Sena är vi redan, men jag känner att jag inte orkar stressa. Är helt slut både mentalt och kroppsligt och den här dagen blir lika stressig som alla andra dagar. Ska hämta Prinsessan på dagis och ta med henne hem, har man redan tre så kan man lika gärna ha fyra galna här hemma.
Försöker strukturera upp dagen i huvudet, men det går inge vidare alls.
Blir alltid så när jag har för mycket att göra, slutar ofta med att inget alls blir gjort istället.
Skönt iaf att det bara är idag kvar, i morgon kommer Danne hem och det ska bli underbart på alla sätt.

Fick ett jävligt tråkigt besked i går förresten. Verkar som att jag blir av med min heltidstjänst, redan innan jag börjat. Försökringskassa snålar in på antalet timmar som brukaren blir beviljad. Det betyder att vi alla inte kan få heltid och eftersom jag var sist in så är det jag som blir av med timmar. Känns åt helvete kan jag säga, vi kan tydligen aldrig ha turen på vår sida.

Nej nu måste vi skynda iväg.

Peace

Sitter o soffan och värmer mig lite. var i lekparken tidigare och efter den tre timmar långa utevistelsen så tar det ett tag att tina upp tydligen.
Shanti och Nandi är fortfarande ute, men jag och INdi är inne och värmer oss som sagt.
Han är så rolig att prata med min lilla son.
Nyss så började han prata om ett foto som finns på honom, när han blir utplockad med snitt. Konversationen gick så här:

"Mamma, jag hade blod på mig på bilden."
"Ja det hade du. Doktorn hade plockat ut dig från min mage."
"Ja jag fick ont då."
"Nej det tror jag inte att du fick."
"Jo jag fick det SA JAG!"
"Jaha, ja okej då."
"Mamma, hade du blod?"
"Ja, men doktorn lagade ju min mage sen."
"Mmm, jag hade ont då. Jag lovar det."

Söndag nu då och jag har överlevt helgen, så här långt iaf :-)
Fick en skön sovmorgon idag, Nandi och Indi sov till 8.25. Antar att det var för att Shanti sov hos Yassi, annars är det ju alltid han som vaknar först och väcker de andra två.
Ja oavsett anledning så var det skönt att få sova.
Helgen har varit tuff på många sätt och jag har mycket i huvudet. Mår faktiskt inte särskilt bra alls mentalt och det är så mycket som snurrar att jag måste ta kontakt med en kurator i morgon. Måste få bort den negativa energin som finns runt mig, klarar inte att leva med en ständig oro i magen.
Men jag klarar mig nog, det gör jag ju alltid. Man får ge sig fan på att göra sitt allra bästa för att må bra, då brukar det lösa sig tillslut.
Har lärt mig att man inte kan hjälpa andra människor, om de inte vill själva.
Då gör man bäst i att fokusera på det som är positivt istället.

Nu ska jag försöka glömma allt tråkigt och istället gå till lekparken med Marica och alla kids. Ska fixa varm choklad, kaffe och mackor, så att vi kan vara ute en stund.

Peace på er och ha en skön söndag.

Va kul det är när man lägger sig i sin säng och tycker att kudden känns knölig och hård. Man undersöker kudden noggrannt och hittar tillslut en leksak INUTI örngottet.
Så är livet med barn, bara det jag ville säga.

Sitter här i mörkret, ensam vid mitt köksbord och funderar på framtiden.
Jag känner mig lycklig, stressad visst, men ändå väldigt lycklig.
Om nio dagar flyttar jag till mitt nya hus, världens mysigaste och jag känner redan nu att jag kommer få lugn i själen av att bo där.
Om sju dagar kommer min kärlek hem och sen åker han inte tillbaka till Norge mer.
Det känns så underbart så ni kan inte ana. Jag är så förbannat trött på att vara själv och de senaste dagarna har jag känt mig så ensam. Men snart är det över och jag längtar.
Vintern närmar sig också och jag ser fram emot den. Nu när jag slipper ta all vinterpåklädning själv så ser jag fram emot det. Nu när jag har nån att krypa ihop i soffan bredvid, då känns det mysigt med vinter.
Kidsen är så glada att deras pappa ska vara på hemmaplan, de är väl trötta på mig ;-)

Nej nu får jag sluta fundera och sätta fart istället.
Två av tre barn är påklädda, bara trots-Indi kvar, han som har börja protestera varje morgon när kläderna ska på.
Bäst att ta tag i det nu så vi kommer i tid. Jag blir hämtad av Isabella utanför dagis kl åtta, kurs på jobbet väntar.
Undrar om hon var rädd att jag skulle komma försent eftersom hon erbjöd sig att hämta mig:-)
Jag tackade gladeligen ja iaf, mindre stress = gladare Mahlin.

Peace & Love och ha en bra dag!