Nej så verkar det ju faktiskt. Min gamla blogg var bra på många sätt men hade tusen brister, så jag bestämde mig för att överge den. Det var ett lätt beslut att fatta, en millisekunds övervägning med mig själv och så var det bestämt.
Tur att inte allt annat som är mindre bra hamnar på tippen lika lätt. Ens karl tex skulle nog kvala in för dessa millibeslut. Min är ju bra på massor av sätt, men har ju som alla tusen brister. Tänk om man bara skulle behöva överlägga med sig själv i ett ögonblick och sen hade man bestämt sig för att dumpa. Snacka om regrets sen...
Nej tur är väl att livet är mer komplicerat än så. Fast ibland kunde man ju behöva sköta en del med en tangenttryckning.
Aja whatever
Livet här rullar på i ett behagligt tempo. Nandi har äntligen börjat dagis och inskolningen pågår för fullt. Tyvärr drog ju sjukdomscirkusen igång redan efter en vecka, så ons, tors och fre var han hemma och var dyngförkyld. Bättre nu iaf och i morgon ska han tillbaks till inrättningen :-)
Shanti har börjat på stora avdelningen och trivs jättebra trots att han har svårt att greppa att han och hans kompisar faktiskt är stora nu. Så stora att de får gå på "Fjärilen"... Han hade nog väntat sig att han skulle vara en halvmeter längre när han började där. Men han kommer väl in i det vad det lider.
Min senaste lagmedlem växer och frodas. Han är ju redan fyra månader och är en självklar mittpunkt för oss alla. Brorsorna kan inte få nog av "den lille" som Shanti kallar honom.
Äh, det här får räcka. Jag ska väl inte gå ut för hårt för då ligger väl denna blogg också nere om ett tag. Tantnacken säger också att det är dags att lämna datorn.
Over n´ out
