Blev inget av med att träffa Josse igår, fick så ont i magen att jag var tvungen att inta soffläge. Där stannade jag sen större delen av kvällen, så det blev inte mkt städat tyvärr. För att kompensera detta gick jag upp kl sex i morse och direkt efter kaffet så satte jga fart. Mkt nöjd med mig själv:-)
Nu tar jag bara en rökpaus och sen ska jag in och fortsätta tills det är dags att dra till jobbet. Det är guld värt att ha jobbet några hundra meter hemifrån...
Jobbar till halv fyra och mamma kommer med kidsen när jag slutar. Har verkligen underbara föräldrar som ställer upp i vått och torrt, även svärmor är en klippa.

När kidsen kommit hem ska vi väl vara ute i lekparken, får se om Johanna kommer och hälsar på också.
Och ikväll kommer äntligen Danne hem, det ska bli underbart. Eller ja, det beror ju på vilket skick han är i när han kommer, men i vilket fall så ska det bli fantastiskt att träffa honom. Har setts tjugo minuter på en hel vecka, det känns verkligen.

Nej nu måste jag fortsätta.

Peace

Fan vad jag saknar Danne, det värker i bröstet av tomhet. Men i morgon får vi äntligen träffas igen, hoppas han inte är i alltför dåligt skick när han kommer hem.

Trots saknaden av min kärlek så har jag haft en bra dag.
Tog cykeln till busborgen på förmiddagen och det var underbrt att cykla i det fina vädret. Fördrev tiden med Johanna och vips var klockan halv två och det var dags att lämna över kidsen till mor och far.
De kom ner till Busborgen och hämtade så jag slapp t o m åka till viksäng.
Susade hem på hojen och njöt av att vara helt ensam. Stannade till på affären och köpte ingredienser till en god sallad och sen hem och hade dejt med mig själv på balkongen.
Så jävla skönt!
Nu ska jag städa lite och sen ska jag träffa Josse. Hoppas på en rolig, solig kväll. Är ganska säker på att det blir så, alltid kul med Josse.

Ha en fin lördag alla.

Peace

Skulle aldrig klara av att bli ensamstående, det känner jag nu. Eller jo, jag skulle klara det, men jag skulle aldrig själv må särskilt bra.
Att vara ensam med kidsen hela tiden och i allt som ska göras, det skulle bli för mkt för mig.

När Indi var hämtad från dagis igår och Shanti och Nandi hade kommit från farmor så tog vi cykeln och susade till vårmarknaden. Kidsen hade verkligen sett fram emot att få åka karusell och självklart ska de få det. Inget i världen skulle få mig att strunta i det, bara för att Danne inte är hemma.
Väl där så satt vi och väntade på att mamma, pappa och Nillan skulle komma och vi fick vänta en stund av olika anledningar. Då blir Nandi såklart bajsnödig och jag kände mig verkligen ensam. Skulle jag behöva släpa med mig alla te till närmaste toalett? Aningens panik...
Han fick iaf hålla sig en liten stund och sen kom vårt sällskap, så vi tog cykeln och åkte till närmsta bensinmack.
Sen kunde roligheterna börja.
Mkt pengar gick det, men kidsen var så glada och nöjda att det helt klart är värt det.
Vi var där till kl sju och sen stack vi hem. På vägen hem var jag tvungen att handla lite nödvändigheter, så vi fick stanna på affären och Shanti var gullig och väntade med Indi och alla grejer ute i cykelkärran. Jag och Nandi gick in och handlade och sen var dte bara att packa i alla grejer och cykla vidare.
Var helt slut när vi kom hem, var tvungen att sätta mig utanför vår dörr och pusta innan vi gick in.
Kidsen var trötta och la sig nästan direkt och jag hamnade i soffan, helt död.

Nu är alla vakna och det är full fart igen. Efter frukost blir det bad för tre skitiga killar och sen ska vi till busborgen.
Efter det blir kidsen hämtade av mina föräldrar och jag ska få vara hel ensam och bara njuta.
VAd jag ska hitta på vet jag inte och dte spelar mindre roll, men att det ska bli fantastiskt tvivlar jag inte på.
Behöver vila mina öron.

Fan, nu slår de ihjäl varandra därinne, måste dra.

Peace

Kidsen leker inne i Shantis rum och jag blir alldeles varm när jag hör deras snack.
"Du Nandi, när brandkåren var på dagis så hette en brandman Björn."
"Ja, man kan heta det."
"Visst är det konstigt?"
"Ja, haha, Brandman Björn."

Sen kommer en diskussion mellan Shanti och Indi som börjar med Indis favvofras:
"Min mamma!"
"Nej Indi, det är inte bara din mamma."
"Min mamma bala"
"Nej, det är våran mamma"
"Mmm, vårans mamma"

Vad än Shanti eller Nandi säger så håller Indi alltid med till slut. Snacka pm att han ser upp till sina brorsor.

Denna dag bjuder på en del måsten, som alltid.
Ska strax klä på Nandi och Indi och sen cykla till dagis i det roliga vädret.
SHanti stannar hemma medsan jag lämnar de andra två, han ska vara hemma idag från dagis och det känns helt onödigt att släpa med honom. Han är så stolt att han kan vara hemma själv i en kvart:-)

Sen MÅSTE jag försöka fixa lite här, kanske tvätta så att SHanti och Nandi har kläder att ta med till farmor. De ska sova där inatt och jag och Indi ska ha lite kvalitetstid.
VId tolv har Shanti tid till läkaren, måste kolla vad som är fel med honom. Han har ju haft huvudvärk och feber sen i söndags, nu är iofs febern borta, men det måste kollas upp. Han får ju ofta ont i huvudet och feber, inga andra symptom på sjukdom, bara det. Tycker det verkar som barnmigrän och et skulle inte vara konstigt eftersom Danne hade det när han var liten. Migrän är ju jävligt ärftligt, så antagligen....
Tycker det är viktigt att kolla upp iaf, för det kan ju faktiskt vara nåt allvarligt.
Finns några hemska sjukdomar som börjar just med feber bara, får rysningar när jag tänker på det, så en riktig undersökning är på sin plats.

Sen ska även Peace & Love biljetterna köpas idag. Jag och Danne åker till Borlänge i tre dagar och njuter av underbara band och varandras sällskap. Längtar sjukt mycket och ser fram emot att få vara VI bara. Vi behöver tanka på vår ensamtid för att orka med föräldrarskapet, det är viktigt med tid för varandra.

Helgen är rätt fullspäckad sen.
Danne kommer hem vid halv fem idag och sen är han bara hemma en halvtimme innan hans mamma hämtar honom, Shanti och Nandi.
Danne släpps av vid flygplatsen för att åka på sin efterlängtade kompisresa och Shanti och Nandi följer med farmor hem.
I morgon ska jag ta med mina troll till marknaden som är nu i helgen, karuseller ska åkas och de har längtat länge nu. Får se bara hur bra det går att gå dit själv med kidsen, har mina aningar om att det kommer bli rätt stressigt.
Kanske får dra med mig nån dit...

På lördag ska vi till Busborgen, Shanti ska på kals och vi andra får leka av oss under tiden. När kalaset är slut kommer svägerskan och hämtar Shanti och Nandi, de ska sova hos kusinerna i Sala. Jag och Indi åker hem till mamma och där lämnas Indi för en sleepover. Jag åker hem och troligtvis ska jag måla om i Shantis rum, vad sen kvällen bjuder på vet jag inte riktigt än. Har fått några förslag, får se vad det blir.
På söndag ska jag jobba mellan nio och halv fyra, hoppas kidsen kan vara kvar hos barnvakterna tills jag slutar.
Sen kommer Danne hem på kvällen nån gång och jag hoppas att han inte är alltför sliten då. Då har vi knappt träffats på sju dagar...


Vilket totalt meningslöst inlägg, bara massa redogörelser.
Och nu är det ändå dags att klä på mina kids...

Peace

Jag är inte en så värst schysst morsa, det har jag nyss fått erfara.
Alla som känner mig vet att jag aldrig skulle klä kidsen i kläder med skrikiga tryck, som typ Spiderman och andra kommersiella figurer. Det har länge gjort att jag faktiskt har dåligt samvete, eftersom mina kids helst av allt vill ha just såna kläder. Varje gång man vistas i en butik med ett sånt sortiment så ber de mig, väldigt gulligt och snällt, om en "cool spidermantröja" eller batman eller vad det nu är. Och varje gång säger jag samma sak: "Nej inte idag, du kan få ett coolt spidermanhalsband istället eller ett par kallingar".
Schysst morsa, verkligen.
Samma avsky som jag har för den typen av kläder, har jag också för sk Foppatofflor.
Vet mycket väl att de är sköna, eftersom jag tvingades ha såna under mina senaste två graviditeter pga extremt svullna fötter. Att de är sköna har dock inte spelat roll när jag valt bort dessa ur barnens garderober.
Förra året sträckte jag mig till att de åtminstone kunde få ha dem som innetofflor på dagis, mest för att de ville, men också för att döva mitt dåliga samvete lite.
Har aldrig haft en tanke på att dessa tofflor ska användas ute, nej då köper jag hellre tio andra par sommarskor.
Men när jag nyss var och lämnade trollungarna så såg jag att på nästan varenda barns hylla så stod ett par foppatofflor, dessa sköna, lätta och underbara skodon att bära.
Där nånstans insåg jag att jag måste vika mig, måste kapitulera och erkänna att även mina barn är värda att få ha fjäderlätta skor på fötterna.
Så fr o m i morgon ska de få ha sina kära tofflor, när de vill, bland folk eller inte. Ska även införskaffa ett par till Indi, då de måste vara perfekta för en icke stillsam 2-åring att bära.

Kanske kan jag även sträcka mig till att köpa några "foppasmycken", föreställande några av alla de kommersiella figurer som finns.
Men där går min gräns.
Allt annat smärtar.

Peace

Tar igen mig en stund efter några timmar på stan. Shanti var visst inte så dålig ändå, inget alvedon behövdes och hans status har ändå varit på topp. Skönt det, då blir det dagis i morgon vilket vi båda uppskattar.

Vi har iaf haft en mysig dag tillsammans och mitt hjärta brinner när han säger:
"Jag tycker om att vara ensam med dig mamma"
Han är en klok liten kille, det har han alltid varit, och han säger så smarta grejer ibland att jag nästan tappar hakan. Det är kul att han växer och blir större, men till och från hugger det till av vemod och nån ensam tår tränger fram i ögonvrån.
Skolan till hösten....
Så stort och så spännande, för oss båda.

Snart ska de andra två trollungarna hämtas och sen blir det date med sandlådan. Hoppas Marica och tjejerna kommer och joinar oss, det är värde att vara ensam vuxen i lekparken.

Jaha, nu får jag inte använda datorn mer, Shanti har paxat den.

Peace

MItt liv är en parodi på vuxenlivet och knappast en utopi för barnlösa. Jag väcktes kl fem ( ! ) av att alla mina kids låg i min säng och det är nog så illa, eftersom de trängs och bökar så att man själv inte får plats. Men denna morgon bråkade dem om vem som skulle ligga på en viss kudde och jag blev såklart som ett monster. Är inte särskilt trevlig ö h t så tidigt på morgnarna och när jag blir väckt på ett sånt hemskt sätt så kan jag knappt ansvara för konsekvenserna.
Till på köpet är Shanti hängig idag och ska vara hemma från dagis, vilket gör att jag inte kommer få speciellt mkt gjort idag heller. Att veta det redan kl 6 på morgonen är inte kul...
Ska egentligen på synundersökning kl tio, men jag tror jag får hoppa det. Misstänker att Shanti inte uppskattar att sitta hos optikern när han inte mår jättebra. Ska ge honm alvedon och se sen hur han mår.
Annars är dagens planer lagda på is pga tidigare nämnda anledning, men får iaf försöka fixa lite här hemma, det är ett måste.

Känner hur mina ögonlock är tunga och jag somnar en millisekund så fort jag blinkar.
Det är hemskt, jag upprepar hemskt!!!!

Nu ska iaf Nandi och Indi kläs på och sen är det dagisdags, får se vad dagen mer har att bjuda...

Peace

Diskat har jag inte gjort, fy på mig, men jag har sagt det många ggr föut och jag kan säga det igen; diska är min värsta syssla, alla kategorier.
Men jag har ändå gjort lite nytta här och strax ska jag bädda rent i min säng och sen somnar jag nog på två röda. Ska kolla på "PS, I love you" tänkte jag, men som sagt jag kommer nog slockna direkt. Har en förhoppning också om att Danne kommer hem i natt, dock sa han att de skulle åka hem i morgon bitti, men jag vill ju så gärna ha hem honom tidigare och han brukar överraska om han kan. Men jag dör inte av besvikelse om han inte är hemma när jag vaknar i morgon, vet ju att han kommer efter lunch nån gång då så...

Känner nu att jag är hungrig också, men jag har svårt för att äta så här sent. Kanske ska göra ett försök ändå.
Vi säger så.

Peace

Kidsen sover, de var helt slut efter att ha somnat sent igår och vaknat mkt tidigt idag. Var tvungna att ta bussen tidigt i morse från mamma och pappa, så jag fick väcka de stackars krakarna strax efter sex. Blev ändå glad när Shanti yttrade sina första ord för dagen: "Det värsta jag vet är att bli väckt på morgonen"
"Skönt att höra Shanti, bara så du vet så är det mitt allra värsta också"
Jag såg en liten ljusstrimma på min annars så mörka sömnhimmel, nu har jag iaf ett barn som vill sova på morgnarna. Det tog bara sex år att få honom dit...
Nandi är ju morgontrött av naturen, men Indi har börjat vakna tidigt och jag hoppas av hela mitt hjärta att han lär sig sova längre på morgnarna, långt innan han fyller sex år. Känns inte som att hans sex-årsdag ligger så jättenära i tid faktiskt.

Jag har nu en hemsk disk som väntar, det blir mitt onsdagsnöje.
Och i morgon kommer Danne hem, jag saknar honom ända in i benmärgen.

Förresten har jag messat mkt med Elin idag och det gjorde mig som vanligt varm och glad, hon är en fin vän. En annan fin vän är Josse och henne ska jag träffa i morgon. Längtar, längtar, längtar efter henne...

Peace

Handlat på vägen hem och nu ska kidsen hämtas. Inte okej att sitta bredvid en som stinker sprit när man åker buss. Heller inte okej att nån inne på konsum valde att lägga av ett antal skitar när tjugo andra också köade. So not cool.

Var bara tvungen att lägga in detta, tänkvärt och bra att "praktisera" i verkliga livet.
Hittade det på nätet...




En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar .
Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken . Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken . Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt ‘ja’.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras inne-håll i burken , vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil.

Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.
Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.

Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om ‘golfbollarna’ först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.
Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Betrakta denna berättelse och ta den till er.

Gjort lite nytta idag och hämtade kidsen på dagis kl fyra. Nu sitter jag på balkan med lite kaffe och kidsen äter äpple vid köksbordet. lekandes med nya Gormitis som jag köpte åt dem idag. Allt frid och fröjd faktiskt, skönt när det är så. HAr lite grejer jag skulle behöva fixa och har messat min svärmor om eventuell barnvakt till Shanti och Nandi, men inget svar än så länge, får väl se hur det blir.
Annars är det snart dags för matlagning och efter det måste jag hänga tvätt och plocka lite. Som vanligt alltså...

Såg förresten en repris på Kalla fakta (eller vad det nu var) om äldrevården och jag måste säga att det är fruktansvärt skrämmande... Mest eftersom det faktiskt stämmer att våra gamlingar behandlas ovärdigt. Har ju själv jobbat på servicehus, demensboende och inom hemtjänsten och alla de ställena är bara som förvaringsplatser. Många i personalen bara suckar när nån boende ber om hjälp och många verkar totalt befriade från empati. Kanske inte ska jobba inom vården då...
Att bara få i sig mat och få hjälp i säng tycker jag inte är att leva. Att få tjata om att få hjälp på toaletten elelr att få sitta i en smutsig blöja i flera timmar, kan inte kallas annat än vanvård.
Jag lider med våra äldre som är så fruktansvärt utsatta och beroende, men som inte alls får leva bra sina sista år i livet.
FAn, det skulle lagstiftas om värdig vård, men det kommer väl aldrig hända.

Nej nu ska jag ta tag i mitt.

Lååång paus i bloggandet och det har sina orsaker. Jag har inte mått så bra den senaste tiden, varit inne i en av mina deppiga perioder och då har jag inte lust till mkt alls. Bloggandet kommer sist i de lägena...
Men nu mår jag bra igen och det känns skönt att veta att det dröjer till nästa dåliga period. Har också kommit underfund med vad det beror på, men det orkar jag inte ta nu. Kanske blottar den delen av mig en annan gång.

Ja sen sist har det väl hänt en del, brukar ju vara så och med tre kids är det ju alltid fullt upp.
Indis kalas gick bra iaf och var mysigt. Vi satt ute i solen och hade det bra, men var helt slut när vi gick in efter flera timmar. Jag gick ner till Maricas mamma på kvällen och där satt vi och drack vin och pratade tills jag och Marica blev utkörda av en trött Carina.
Dagen efter var det dags för RSJ-galan och det var, som vanligt, underbart kul.
Vi lämnade kidsen redan vid ett och sen åkte Danne iväg till sitt och jag till mitt.
Jag, Johanna, Helena och Jessica satt i solen på Hamre och pratade och skrattade ett tag och sen bar det iväg till Johan, där alla karlarna väntade. De var helt slut efter en rafflande brännbollsmatch och på bra humör.
Vi fortsatte festen där med mer att dricka och grillning. Jag och Danne var, tillsammans med ett par andra, sist därifrån och var väl hemma halv fem på morgonen tror jag. MKt lyckad fest:-)

Veckan efter det hände nog inget speciellt, då borde jag komma ihåg det.
Men i fredags var vi på morfars begravning och det var fint, men otroligt ledsamt. Jag grät som jag inte gjort på mkt länge och det var skönt att få ur sig det, en begravning blir ju ett avslut och början på en ny slags sorg.
Träffade många i släkten som jag inte sett på mkt mkt länge och det kändes varmt och bra.
Efter begravningen hämtade vi kidsen och sen åkte vi hem till Dannes mamma och spenderade resten av dagen där.

I lördags åkte vi ut till släkten i Sala och där hade vi det jättebra. Vi grillade och pratade och allt kändes som förr igen. Man måste ta vara på varandra inom familjen, det kände jag när vi var där. Vi åkte hem rätt sent, nio tror jag klockan var, men Shanti ville sova kvar och det fick han. Jag ägnade kvällen åt tvättstugan och var färdig kl två. Usch, hatar att tvätta, men det är ju alltid skönt är det är klart.
I söndags var vi ute på Hamre en stund och umgicks med Johanna, Aurora och baby Ian.
Shanti, Nandi och Aurora badade i den trettiogradiga poolen och höll sen på att frysa ihjäl när de klev upp. Det var en rolig syn:-)

Nej nu har jag inte tid med detta mer, ska ta tag i viktigare saker.

peace

Sitter på balkongen och laddar, måste sätta fart och fixa här, men dte är ju bara så tråkigt och jävligt svårt att komma igång. Som vanligt massa måsten, så tråkigt...
Bl a ska jag fixa tvätten, plocka undan, baka, och fixa tårta. Sen även fixa borden här utanför, tänkte sitta ute när det är så fint väder.
Danne gick ut med kidsen nu så jag antar att jag måste sätta fart nu.

Peace