Känns bättre idag, inte alls lika vemodigt och grubbligt som i går.
Här hemma är det otroligt lugnt just nu, bara ett barn hemma och han ska snart vila lite. De andra två är ute på vift, de hade så tråkigt hemma.
Shanti är hemma hos Yassi och leker och Nandi ska kinesa hemma hos Jonna och Nillan.
Kul när de gör saker på olika håll, det behöver de ibland.

Lugnet har upphört, Indi är galet arg för att han inte får mer glass.
Måste styra här nu, återkommer sen.

Peace

Mitt uppe i bajstorkande, tvätt och matlagning så tränger massa frågor in i min redan upptagna hjärna. De liksom kommer från luften och borrar sig in genom skallbenet, till de små grå och där växer de och förökas. Jag har inget att säga till om, de lever ett eget liv.
Frågor som stundtals känns ganska besvarade, tar ny form och helt plötsligt vet jag ingenting längre.
Vem är jag egentligen, vem har jag blivit medan jag varit upptagen av leksaksstädning och disk? Vem var jag förut och vad ville jag då?
Jag minns inte längre och det gör ont i mig. Jag sviker och sårar mig själv genom att inte veta vem den där tjejen var, vad hon ville med livet.
Om jag inte minns vad jag hade för drömmar då, hur ska jag då kunna veta vad jag önskar nu?
Jag försöker blockera frågorna som är så jobbiga, just för att de inte har några svar nu.
Om jag inte vet nu, kommer jag veta om 50 år? Kommer jag bara glida med och sen ångra mig?
Jag vill inte det, vill inte vara utan drömmar eller önskningar.
Vill inte känna att jag är betydelselös för världen och att mina andetag är glömda när jag dör.
Vart är jag på väg? Jag blir äldre och får mer erfarenhet, men kan man kalla mig klokare? Kommer jag nånsin bli klokare, kommer jag nån gång att känna mig nöjd?

Det är svårt att stanna upp och verkligen känna efter. Tiden räcker inte till, dygnet har alldeles för få timmar. Ska det vara så? Vem vinner nåt på det, blir det inte bara väldigt tråkigt att inte veta?

Skulle behöva en blå himmel med några bomullsliknande moln på, en hängmatta under ett stort träd och massor av tid. Tid till att reflektera, tid till att finna svaren och tid till långsamt rullande tårar. Tårar av sorg för det jag har förlorat och tårar av glädje för det jag har. Tårar av sorg för drömmar jag tappade och tårar av glädje för nya önskningar om framtiden.

Nu känns en sån himmel väldigt avlägsen och all den tiden jag behöver är inte min.
Tårarna har jag nog nånstans långt inne, kan hända att jag klämmer in dem mellan dagislämning och jobb. Nånstans på vägen får jag stanna upp och gråta en svätt, för förvirringen som finns och klarsyntheten som är borta.

Indi är hemma och sjuk idag, just nu ligger han och sover och jag passar på att lata mig lite.
Har annars fått mycket gjort idag och jag känner mig rätt glad faktiskt.
Mycket som tidigare gnagt i bröstet har idag fått en lösning. Skönt!
Nu återstår bara det största problemet: Dannes jobb. Vill ha hem honom så fort som möjligt, det vill vi allihop i familjen.
Äh nu ringer telefonen, återkommer senare...

Peace

Vilken jävla pissdag det här har varit.
Men kidsen har varit gulliga iaf, det behöver man emellanåt.
Känner mig arg och ledsen på samma gång och vet inte riktigt vart jag ska göra av mina känslor. Vet inte ens vad det är jag egentligen känner.
Det är mycket som snurrar i huvudet och den stundande mörka årstiden gör det inte bättre. Jag tycker väldigt mycket om hösten, det är inte det, men jag behöver ljus för att funka. Så tyvärr hamnar jag i en svacka, trots filtar och ljus och krispig luft.
Ska strax ta och plocka undan det sista här, sen ska kidsen badas. Efter det skiter jag i den här söndagen och hoppas istället på att måndagen ska bjuda på bättre humör.

Peace

Söndag igen då och det innebär som alltid att Danne åker i väg till Norge.
Brukar kännas stressigt på söndagarna, man vill hinna umgås så mkt som möjligt innan han åker. Den här dagen måste jag säga att det är med blandade känslor tyvärr.
Går inte in på det mer här, lite får man behålla för sig själv.

Annars bjuder dagen på städning för min del och på eftermidagen ska vi hem till mor och far. Sissy och Prinsessan är också där och det blir familjemys tills det är dags att åka hem och få kidsen i säng.
Måste få Danne att ringa paret med huset också, för att checka av lite inför flytten om en månad. Massor att göra innan dess, som man brukar när det ska flyttas och jag känner en del inre stress måste jag säga.
I veckan ska jag iaf rensa bland kidsens leksaker och i förrådet. Tänkte plocka ihop grejer och sälja på loppis i helgen som kommer.
Dumt att slänga baa för att mina kids har tröttnat på grejerna. Då är det bättre att nån annan får nytta av skiten.

Väntar med spänning på upplösningen kring mordet på Linda Chen. Man har ju funderat lite på edt där och när det nu börjar hända mystiska saker med hennes sambo och när han helt plötsligt bara "råkar" hitta hennes kropp ute i skogen, då känns det obehagligt och högst troligt att det är han som faktiskt mördat henne.
Trevligt!
Sncka om att det måste vara lätt att gå i fällan när mördaren är en så nära anhörig.
Det är som att Danne skulle ta med mig ut i skogen, med planer på att ta mitt liv. Jag skulle väl aldrig misstänka att han hade sånt i tankarna och skulle ju inte tveka att följa med.
Läskigt det där.
Ska iaf bli spännande att följa rapporteringen nu i veckan, han lär ju antagligen bryta ihop och erkänna om det nu är han, eftersom han var i så dåligt skick mentalt.

Nu ska jag gå in och städa och hoppas på att min sambo inte gör nåt sånt med mig ;-)

Peace

Efter en seg och tjafsig dag har nu lugnet lagt sig här.
Känns skönt med lite lugn och ro, sitter på balkongen och lyssbar på Beatles och dricker min första kopp kaffe för dagen. Kaffet var slut och jag orkade verkligen inte ta mig till affären tidigare. Men nu har jag äntligen fått lite koffein:-)

Tröttheten idag beror på lite väl mycket alkohol på kort tid i går kväll. Är huvudet dumt får kroppen lida, det uttrycket stämmer mer än väl idag.
Var på avskedsfest för J och H igår, de åker till Australien i morgon för en lååång vistelse. Är lite lagom avundsjuk, men så är det ibland, man kan inte få allt.
Iaf så drack jag en vinare och tre cider på bara tre timmar och det kändes i morse.
Usch vilket huvudvärk jag har haft idag, ville bara sova. Hade inga treo kvar heller, så jag fick ta vanliga alvedon och det funkar inte mot tungt dagen-efter-huvud.
Nu är det iaf bättre sen några timmar och jag är bara väldigt trött.

Kidsen håller sig lugna nu iaf, Shanti kollar på tv och de andra två "städar" sitt rum. Tvivlar dock på att det blir nån ordning därinne.
Har lovat Nandi att jag ska hjälpa till, så det är väl bäst jag gör det nu.
Återkommer senare.

Peace

En sak som jag funderat mycket på genom åren, de senaste 12 ungefär, är min starka längtan tillbaka till en era som jag aldrig upplevt.
Varför känner jag så, hur kan jag få en klump i magen och ett sug i bröstet efter nåt jag aldrig varit med om?
Om jag fick välja en tid att uppleva så skulle det helt klart vara Flower Power-eran i USA. Jag skulle gärna varit född runt 1945, då skulle jag varit i tjugoårsåldern när det drog igång och runt 25 när den största festivalen för musik och kärlek ägde rum. Woodstockfestivalen måste ha varit så sjukt underbar att uppleva.
Tänk er en halv miljon människor som alla har samma strävan och mål, att få leva i kärlek och harmoni. Tänk er att få se några av de bästa artisterna genom tiderna uppträda live, inför så många människor.
Vilken dröm!

Varje gång jag ser ett klipp eller hör musik från den tiden så får jag den där konstiga känslan i kroppen, längtan tillbaka och suget i bröstet.
Konstigt är det och den enda förklaringen jag har är att jag måste ha levt då och där.
Jag måste ha levt just där i ett tidigare liv. Hur skulle jag annars kunna känna att jag hör hemma där och att jag vill tillbaka dit?
Min pappa brukar säga ibland att jag är en övervintrad hippie och det stämmer kanske.

Hur som helst så klarar jag knappt at lyssna på den musiken som jag älskar mest av allt. Det gör ont i mig av saknad.
Skumt det där...

Peace på er!

Har läst igenom några olika politiska bloggar och även regeringsförklaringen och jag hoppas verkligen att jag inte är den enda som kommer rösta rödgrönt i nästa val.
Nog för att ALLA borde se effekterna av den skitregering vi haft i tre år nu, men man kan aldrig vara säker.

Reinfeldt har kallats en bra retoriker av många, men jag är beredd att säga emot där.
Han använde sig av ordet ansvar ca 20 ggr och jag hoppas iofs att han tar ansvar för den skit han satt Sverige i.
Att Alliansen nu , så här ett år före valet, ska satsa pengar på kommuner och rättsväsendet är pinsamt genomskinligt.
Det är nåt som skulle ha gjorts för längesen, förslagsvis för två, eller åtminstone ett, år sedan. De tror att det är ett bra sätt, nu när det börjar närma sig valkampanjtider, att visa sig generösa. Problemet är ju bara att de inte ger MER utan bara sånt de ändå skulle ha gett.

Reinfeldt säger också att Alliansen har sänkt skatterna för låg- och medelinkomsttagare. Vilket jävla skitsnack! Reinfeldts egen skattelättnad landar på ungefär 50 000 kr.
Att ljuga och att upprepa sig är inte att vara en bra retoriker.

Jag kräks på Reinfeldt och hans pissregering och hoppas som sagt att fler har tröttnat.
Som jag sagt många ggr: Att vi fått det så dålig kan ingen skylla på mig iaf, jag röstade ABSOLUT INTE på alliansen och kommer ALDRIG, jag upprepar, ALDRIG att göra det heller.

Kom igen nu alla invånare i detta land, kan vi inte lova varandra att vi röstar rödgrönt i nästa val...
Snälla!!!!

Denna morgon känns allt lite bättre, förutom att jag har så grymt ont i ryggen pga bäddsoffan som jag spenderat natten i.
I vår säng står gamla tv´n och den har jag inte orkat ta bort sen vi köpte den nya, så bäddsoffan har det blivit i alltför många nätter.
Det blir ändring på det fr o m i kväll, ska inte sova en natt till i den där jävla soffan.
Som sagt så känns allt det andra bättre nu, var bara igår jag kände ett stort missnöje. Nu har det lagt sig och vi har bestämt att Danne ska fortsätta i Norge ett tag till, tills det dyker upp nåt jobb som passar bättre.
Bra att vi tyckte likadant där iaf. Mkt skönt...

Den här dagen innehåller ett läkarbesök för mig, efter det ska jag göra lite nytta.
Danne har en del att fixa han också, prio 1 är bilen, som tyvärr måste trilskas och inte gör som vi vill.
Vad som händer senare idag när kidsen är hämtade har jag ingen aning om.
Blir väl en lugn helg, som vanligt...

Nu måste jag ta och fixa till mig, sen läkarbesök.

Peace

Det var väl själv fan att man aldrig ska få som man vill.
Pratade precis med Danne som var klar på anställningsintervjun och det hade gått bra för honom, han skulle få besked i morgon.
Det dåliga är att de kommer jobba måndag-torsdag 8-19 och det känns totalt värdelöst.
Då får vi ändå inte mer tid tillsammans...
Visst att vi får några timmar på söndagen, nu åker han ju på söndagar kl 16 och blir det jobb här hemma så åker han tidigt på måndagsmorgonen.
Sen kan han ju välja att åka hem på kvällen efter jobbet, men då är han hemma runt åtta och kidsen har redan lagt sig.
Känns inte bra alls faktiskt, all glädje jag kände tidigare är som bortblåst.
Inte okej att få hälften av pengarna, men lika lite tid tillsammans.
Nej då kan han lika gärna vara kvar i norge ju.
Pengar är inte allt, men om vi bara tjänar några timmar på det här då är det inte värt det.

Fan, fan, fan!!!!!!!!!!!

Ingen kan väl ha undgått att läsa att den fd Guantanamo-fången, Mehdi Ghezali, är fängslad igen och nu börjar man ju fundera lite.
Nog för att jag tycker att hela Guantanamo-grejen är sjuk, att sitta fängslad utan att vara åtalad är omänskligt. Är man misstänkt för ett brott ska man också bli åtalad så fort som möjligt, för att sen få ett straff och påbörja det. Det tycker jag gäller oavsett vad man gjort.
Alla är vi lika inför lagen heter det ju, men vi vet väl alla att det inte är så i praktiken.
Iaf så börjar man ju fundera på om Kuba-svensken, som han kallades, verkligen var så oskyldig som det sades.
Om han nu var det, varför i helvete åker han tillbaka till samma ställe och gör saker som han riskerar att bli fängslad för???
Hans familj har sagt att han är på pilgrimsresa där nere, men hur troligt är det och varför i hela friden hade han strypsnaror i bagaget?!

Det snackas mycket om att få hem honom och hans tilldelade advokat, Peter Althin, ska göra allt han kan för att fixa det här.
Med våra skattepengar!!!!!
För inte fan tar han pengarna från egen ficka, vilket han borde kunna eftersom han tillhör fel sida inom politiken:-)

Jag tycker nog kanske att Mehdi Ghezali har fått sin chans, inte ska man väl kunna göra om samma sak hur många ggr som helst och förlita sig på att svenska staten fixar allt.
Det är ju t o m problem när folk vill ta hem sina döda anhöriga från andra länder. Då ska man helst bekosta det själv, då drar staten åt svångremmen ordentligt.
Sjukt!

Har inte heller hört nån prata om den lilla 2-åringen som också sitter fängslad, tillsammans med sin mamma. Inget har uttalat sig om barnet.
Barnet är tydligen inte lika viktigt att få hem till Sverige.
Sjukt och äckligt är vad det är.
Och jävligt, jävligt pinsamt. Skäms i såna stunder över att vara svensk.

Läste nånstans att det finns ungefär 1500 radikala islamister i Sverige och att ca 100 av dem är våldsmän, som gör nån form av skada i samhället, här eller utomlands.
Synd för de resterande 1400 att de 100 finns, det blir svårt för folk att skilja på dem och följaktligen dras alla radikala islamister över en kam.
De ynka 100 gör också att fler och fler misstror alla muslimer, hela islam blir en terrorist-religion.
Tråkigt, men så är det väl alltid. Dte finns några få som förstör för alla andra.

Nej svenska staten, nu ser ni till att få hem tvååringen i första hand.
Och Althin: OM du nu vill ha hem Ghezali så kan du väl betala själv eller be din välbärgade kompis, herr statsminister, att betala från sin privata plånbok.

Peace & Love

Efter många försök så lyckas jag nu äntligen få till ett inlägg.
Aldrig haft problem med den här bloggen förut, vet inte om det är min dator som jävlas.
Men som sagt så funkar det nu iaf.

Den här morgonen började bra, kidsen var på bra humör och jag gick runt här och släpade fötterna efter mig. Tyckte att det var en behaglig morgon, utan stress och tjat. En härlig fredag med andra ord.
Tills jag insåg att det inte alls är fredag, utan torsdag och kidsen skulle äta frukost på dagis för att jag skulle hinna iväg.
Fan, fan, fan!
Bara att inse att jag väldigt sällan nuförtiden har huvudet med mig.
Men det löste sig iaf och nu ska vi strax dra till dagis. Shanti åker med Marica till fritids, hon ska ju ändå lämna Yassi på samma ställe. Tack för det!

Idag kommer min skäggiga kärlek hem och som jag längtar.
Han har ett jobb på g också, här i Sverige och jag hoppas verkligen att han får det.
Visserligen tio mil hemifrån, men mycket bättre än det är nu iaf.
Nu kommer vi ju att ses varje dag.
Livet är för kort för att vara ifrån varandra 4 dagar i veckan.
Det räcker med de två åren vi har haft det så, nu vill vi vara en familj på riktigt.
Så håll alla tummar ni kan för att det blir av.

NU dagis!

Peace

Problem med bloggen, på hög nivå.
Jag publicerar kommentarer men de försvinner spårlöst, bara vissa finns kvar. Samma sak med inlägg, vissa försvinner och andra finns kvar.
Fattar inte vad problemet är.

Hade bloggat ett långt inlägg, men nu tappade jag liksom lusten när det försvann.
Återkommer senare.

Peace

Seg förmiddag och det blir inte bättre av att jag fått ett besked som gör mig ledsen, samt att det regnar ute och är grått och mörkt.
Lugn eftermiddag iaf för min del, Shanti och Nandi bestämde att de skulle sova hos farmor, så de åkte dit. Jag och Indi gick hem till Marica och lekte, vi var inte hemma förrän strax före åtta och då stupade lilla herrn i säng.

Har inget vettigt alls att skriva, så jag lägger ner för den här ggn.
Kanske sätta fart med nåt viktigt, som att städa....

Vet inte vad som hänt med mina senaste inlägg, upptäckte att de är spårlöst försvunna.
Det är väl nån som hackat sig in på min spännande blogg;-)

Sitter just nu på balkongen och dricker kaffe. Det är kallt och rått ute och jag fryser som fan, men jag är för trött för att gå in och fixa det som ska fixas.
Gick upp kl 06.00 för att ha tvättstugan och även om det nu känns som en pina så kommer det kännas underbart när det är klart.
Måste iaf snart gå in och väcka kidsen och göra dem färdiga för dagis/fritids.

Sitter och kollar runt på allt möjligt spännande ( läs: tråkigt ) och har lite lätt panik inombords över flytten och mitt körkort.
Har inte börjat packa än och det måste tas tag i snarast. Och vad gäller körkortet så måste jag hinna ta det innan vi flyttar, annars blir det lite problematiskt när vi flyttar ut på landet. Det går inte ens några bussar där, så det alternativet finns liksom inte.
Måste hinna!

Oj, nu måste jag skynda mig!!!!!!!!!!

Peace