En sak som jag funderat mycket på genom åren, de senaste 12 ungefär, är min starka längtan tillbaka till en era som jag aldrig upplevt.
Varför känner jag så, hur kan jag få en klump i magen och ett sug i bröstet efter nåt jag aldrig varit med om?
Om jag fick välja en tid att uppleva så skulle det helt klart vara Flower Power-eran i USA. Jag skulle gärna varit född runt 1945, då skulle jag varit i tjugoårsåldern när det drog igång och runt 25 när den största festivalen för musik och kärlek ägde rum. Woodstockfestivalen måste ha varit så sjukt underbar att uppleva.
Tänk er en halv miljon människor som alla har samma strävan och mål, att få leva i kärlek och harmoni. Tänk er att få se några av de bästa artisterna genom tiderna uppträda live, inför så många människor.
Vilken dröm!

Varje gång jag ser ett klipp eller hör musik från den tiden så får jag den där konstiga känslan i kroppen, längtan tillbaka och suget i bröstet.
Konstigt är det och den enda förklaringen jag har är att jag måste ha levt då och där.
Jag måste ha levt just där i ett tidigare liv. Hur skulle jag annars kunna känna att jag hör hemma där och att jag vill tillbaka dit?
Min pappa brukar säga ibland att jag är en övervintrad hippie och det stämmer kanske.

Hur som helst så klarar jag knappt at lyssna på den musiken som jag älskar mest av allt. Det gör ont i mig av saknad.
Skumt det där...

Peace på er!