Den här tiden för två år sen var jag nervös som fan. Höll som bäst på att göra mig i ordning för att åka till förlossningen och få INdi utplockad med snitt. Skum känsla var det att veta exakt när det var dags liksom. Han är utpockad 11.29 och den väntan var nog den längsta i mitt liv. En väntan fylld av spänning och nervositet...

Och nu så är han redan två år och det är officiellt att jag inte har nån bebis längre. Iofs har han ju inte varit bebis på länge, men två år är ändå nån slags magisk gräns. Då är man stor...
Jag, Shanti och Nandi har körat Jamåhanleva här och INdi har fått presenter. Han blev så glad och lite generad också. Nu blir det firande i dagarna två, på dagis firas han idag och sen ska han ha kalas här hemma i morgon. LIte firande när Danne kommer också kanske, får se om vi hinner. Det ska ju ätas och sen är det obligatoriskt att gå till majbrasan.

Mysig eftermiddag igår även om den var en del utbrott från olika sidor.
Vi åkte hem till mamma och pappa efter dagis och mot kvällen kom Jonna och Nillan dit också, underbart att vara hela familjen samlad t o m Linus.

Nej nu är det stressigt igen med påklädning men jag lovar att jag ska lägga ut bilder på BDB ikväll elelr i morgon.

Peace

Dagen igår kändes lika jävlig som den innan. Fast kidsen var underbara och vi hade en bra eftermiddag och kväll tillsammans, inga tjafs ö h t. Såna dagar har vi inte alltför ofta så det behövdes verkligen.
Däremot har alla tre sovit dåligt i natt och vaknat flera ggr var, vet inte vad det beror på. De brukar sova dåligt när det är fullmåne, men det var det väl inte??

Känner mig sjukt stressad inför dagen och den har knappt ens börjat än. Ska fixa iordning kidsen strax och susa iväg till dagis. Sen blir dte jobb hela dan och när kidsen är hämtade på dagis har jag massor att göra. Måste städa här hemma och baka till Indis födelsedag, som är i morgon. Tänk att han blir två år redan, hjälp va tiden går fort. Han är så stolt också när man påminner honom om att han fyller år snart. Söt kille det där, det måste han ha från sina söta mamma ;-)

Nej nu är det dags, hoppas påklädningen går smidigt nu, pallar inga tjafs såhär tidigt.

Peace

Vet fan inte vart jag ska ta vägen. Är så sjukt less på allt!
Less på att vara själv med kidsen, less på att ha så jävla mkt utgifter jämt, less på allt jävla stök och alla grejer överallt, less på att vara en fet jävla surmorsa som är irriterad hela tiden, less på allt allt allt.

Vill inget och allt, velar hela tiden och ena stunden är det där bra, nästa stund nåt annat.
Känner att dte är på väg att gå käpprätt åt helvete med mig snart. Psyket here I come...
Varför ska det vara så jävla lätt för vissa hela tiden, medan man själv strävar i motvind för jämnan.
Är på gränsen till nervsammanbrott och så nära, så nära hela tiden att bli rasande för små eller stora saker.
Tycker synd om mina barn som måste stå ut med mig och tycker synd om mig själv som måste känna såhär.

Jävla skit är vad det är, allt är fan skit.


SÅ nu har jag spytt ur mig alla galla, men inte fan känns det bättre för det.

Sitter utanför dörren i en brassestol och funderar över fördelarna med en uteplats här på framsidan. Eftersom att vi bor en trappa upp har vi ju bara balkong, en bra sån visserligen, men ändå.
Har planerat att lägga trall här nere, utanför vår dörr och på så sätt få tillgång till både uteplats och balkong.
Indi kan ju inte vara ute själv och efter Nandis dagispromenad får ju inte han heller vara ute helt ensam och det här ger mig problem.
Det är ju så fruktansvärt tråkigt och känns även naket på nåt sätt att sitta på bänken i lekparken och glo på kidsen när de leker. Har jag min egen uteplats här blir det ju en helt annan känsla och jag känner nu att det är värt jobbet.
Måste bara övertala Danne att vi måste göra det snarast.

Allt handlar ju om list och jag tror nog att jag kan lyckas med både list och tjat:-)

HAr ju annars en del annat att fixa i hemmet också. T e x så ska ju Shantis rum, vardagsrummet och köket målas om och tapetseras. Sen ska jag göra verklighet av mina planer med mosaik på bänkskivorna och så ska liser målas och nya handtag på alla luckor fixas.
Sen kanske jag kan nöja mig ett tag.
Fast det allra första jag ska fixa är ju utemöblerna som ska slipas och målas om. Helst igår...

Får väl se hur mkt av dessa planer som ger resultat, jag lever ju för mina planer.

Indi har precis hittat en stor vattenpöl, måste jaga bort honom.

Peace

Börjar med att tacka Hanna för kommentaren. Det värmer att höra sånt, speciellt när man känner sig lite nere.

Inte fått nåt viktigt alls gjort idag, men har lovat mig själv att efter den här ciggen så ska jag sätta fart. Ska träffa min blivande arbetsgivare om två timmar (förutsatt att hon tycker om mig alltså) och efter det hämtar jag kidsen som vanligt.

Ska väl passa på att vara ute efter dagis eftersom vädret är så fantastiskt, dte är inte okej att vara inne när solen skiner som besatt.
När Danne kommer ska vi åka och handla och sen har jag lovat kidsen att äta på Donkan. Jag gillar inte maten där, men ibland får man väl offra sig för familjen.
Det är ju som vanligt helg för oss redan på torsdagen eftersom Danne kommer hem och kidsen är lediga från dagis på fredagar. Så jag får offra mig som sagt...

Hoppas verkligen att det klickar hos den nya brukaren. Personkemin är ju det absolut viktigaste när man jobbar som personlig assistent och även om det inte är meningen att jag ska jobba som det resten av livet så är det ju skönt att bli omtyckt.
Hoppas även på mkt jobb i sommar så att vi kan åka utomlands i höst. Blir väl ingen längre resa, jag vill ju inte utsätta övriga resenärer för lidande i många timmar:-)
Men en vecka eller två på Kanarieholmarna duger bra, det är ju ändå värmen jag vill åt. Och känslan av att få komma bort...
Så jag hoppas på det bästa med det här nya jobbet.

I kväll har jag tänkt ta med mig min kära bror till Sigurdsgatan och lyssna på underbara Marit Bergman, men känner jag mig såhär hängig är det ju bara att glömma, hoppas jag piggnar till på eftermiddagen. Vet heller inte hur lillebror mår i dag, han var ju ute och roade sig igår. Promoe spelade ju igår och där var brorsan och svängde sina lurviga, så hur han mår får vi se.

Nej kära vänner nu borde jag verkligen sätta fart, vill ha morgondagen fri från måsten och då lär jag ju städa nu.

Peace

Angående Nandis promenad till dagis så måste jag hålla med alla som tycker att det är skitkul. Det är ju det och nu såhär i efterhand när chocken har lagt sig så tycker jag att det är så gulligt. Han kände sig väl jätteduktig och stor som klarade av att gå själv och hämta sina brorsor. Skulle varit så kul om jag hade fått se honom när han gick dit. Tur att det är smart peronal på dagis iaf som inte släppte iväg Indi när jag inte var där.

Idag har jag bara försökt överleva denna förkylning som bosatt sig i min kropp. Har sån jävla huvudvärk och det beror med största säkerhet på att jag är så extremt dålig på att snyta mig. Det mesta samlas väl i bihålorna och då är det ju inte konstigt att man mår som man gör. Tyvärr lär jag mig aldrig, varje förkylning är likadan.
Efter dagis gick vi till lekparken iaf och träffade en lika fökyld Marica och hennes tjejer. Man kan ju lika gärna sitta där och snora och kidsen leker ju bättre ute också. Gick in vid halv sex och kastade (läs satte) mina skitiga barn i badet och där fick dem sitta medan jag fixade maten. Egentligen gillar jag inte att bada dem före maten, men idag hade jag inget val. Inte trevligt att äta med tre skitgrisar vid bordet.

Nu äts det äpple och tittas på barnprogram och jag passar på att sitta på balkongen och höra fågelkvitter. Så otroligt avslappnande och jag njuter av våren. KÄnner mer och mer att jag vill flytta ut på landet. Inte för långt bort, men tillräckligt för att komma från stan. Fast frågan är ju om jag skulle gilla dte när jag väl var där. Antar att jag skule känna mig rätt ensam nu när Danne jobbar som han gör, känner mig redan som världens mest ensamma människa i veckorna.
Tror inte det funkar så längetill det här faktiskt.
Indi börjar ju bli stor han också och nu måste man springa åt tre håll hela tiden. Innan har det ju varit lättare, Indi har ju liksom bara hängt med, men jag får svårare att hänga med nu. Har märkt den sista tiden att jag inte mår speciellt bra.......................................................................................................................................................................


19.38

Pausade ett tag och gjorde ett försök att lägga Indi, vilket inte alls gick. Brukar gå hur bra som helst men idag verkade han inte alls trött.
Han gjorde allt för att få min uppmärksamhet.

"Mamma?"
"Mamma?"
"Indi ä pojke"
"Mamma ä licka"
"Santi ä pojke"
"Nandi ä pojke"
"Sassi ( Yassi )ä licka"

"Ja Indi, sov nu"

"Ick hand mamma" Här gömmer han båda händerna bakom ryggen.
"Mamma?"
"Ick hand?"

"Tyst nu INdi, nu ska vi sova"

"Ick hand?"
"MAMMA ick hand!"

När jag inte svarade så provade han med nästa och gömde sig under täcket.

"Mamma ä du?"
"Mamma ä Indi?"

SÅhär höll det på i en halvtimme, sen gav jag upp. Shanti och Nandi kan ju inte sitta ensamma i soffan hur länge som helst. Och det är precis sånt här som gör att jag känner mig otillräcklig.
Att alltid vara ensam med kidsen i veckorna håller på att ta knäcken på mig.

Nu ska jag läsa en bok för mina kids och sen är det sovdags.

Peace

För att fortsätta där jag slutade...

Jobbade i söndags och det var som vanligt rätt långtråkigt, inte kul med ett jobb där man måste leta efter saker att göra. Jag putsade fönster och slet som ett djur, vilket jag inte hade behövt visade sig sen.
Hade blivit lovad att jag och en annan tjej skulle få dela på en av de ordinaries semesterveckor. När jag stressade hem till mamma för att hämta kidsen så fick jag veta att jag inte skulle få jobba alls. Brukaren är rätt ombytlig och väljer och vrakar som om vi vore smågodis, och denna dag passade tydligen den andra tjejen bättre för semestervikariat.
Jag sa upp mig direkt, tänker inte ta skit bara för att jag är vikarie. Aldrig i denna värld att jag låter nån trampa på mig, det är liksom inte värt pengarna.
Det kändes faktiskt bra att, som Marica sa, gå därifrån med huvudet högt.

Det bästa med allt det här är att det ringde en människa från ett annat ställe igår och frågade om jag var intresserad av att börja jobba hos dem. De tyckte jag verkade vara mkt bra lämpad för detta jobb och jag ska dit och träffa dem redan idag.
K'nns helt fantastiskt ju, man är jävligt het på marknaden;-)

Igår hade jag nu Nandi hemma från dagis pga hans operation i fredags och vi åkte ner på stan för att fixa massa grejer. Det var mindre kul måste jag erkänna, visst stundtals mysigt att umgås med bara honom, men hans utbrott gjorde mig galen.
Inget jag sa passade och lilla herrn fick ett major utbrott. Han skrek och var allmänt otrevlig och när jag inte ändrade mig trots hans försök så la han sig på golvet och fortsatte. Såna stunder är det kul att vara förälder, verkligen.
Han gav sig efter drygt en halvtimme iaf och vi kunde fortsätta med det vi skulle.

När vi kom hem hade vi mysigt och vi ritade med nya pennorna som han valde på stan.
Efter ett tag ville han gå ut och det fick han om han höll sig där jag kunde se honom. Jag satt på balkongen och han i sandlådan utanför och han var nöjd och glad.
Jag gick in efter ett tag och sa åt honom att han skulle stanna utanför för "vi ska snart hämta SHanti och Indi på dagis".
När jag efter en kvart kollade ut såg jag honom inte på framsidan och på baksidan var han inte heller. Precis när jag börjar leta så ringer min telefon:

"Ja hej, det är A från Indis avdelning. Tänkte bara säga att jag har dina två stora grabbar här och de säger att de ska hämta Indi."

Det tog ett tag innan jag kopplade, men sen kände jag mig smått panisk.
Barnet som är 3 ½ år har alltså gått till dagis själv och tänkt att han ska hämta sina brorsor. Tanken är ju fin, men själv handlingen borde inte utföras av ett så litet barn.
Jag kastade mig på cykeln och när jag kom fram sitter Nandi där och är hur nöjd som helst.
Kunde knappt hålla mig för skratt samtidigt som jag ville göra klart för honom att det inte är okej att gå över gatan själv och att han inte får vara ute själv nå mer.

Han är cool den killen och inget skrämmer honom... Hans företagsamhet är dte ju heller inget fel på. Antar att man får se de bra sakerna i det här.

Nu ska jag fixa mina kids innan dagisdags.

Peace

Helgen var fylld med både ups and downs.
Lördagen spenderade vi ute i det soliga, men kalla, vädret. Först var vi ute vid Anundshög och tittade på vikingagravarna. Det var mkt spännande tyckte kidsen och de rullade ner för den stora backen flera ggr. Kul för dem, jag skulle dock inte göra samma sak, men så är ju jag en gammal kärring snart också.
Vi var där i några timmar och sen åkte vi hem och pausade ett tag. Jag sov i em halvtimme och det var verkligen nödvändligt för förkylningen tog ut sin rätt.

Senare åkte vi till Isaks grav och planterade nya fina blommor och tände ljus. Det var ju den 18:e april han dog och alltså åtta år sen i lördags. Kidsen plockade tussilago också och la vid graven. Det blev fint och jag kände nån slags ro i kroppen fast det var sorgligt och ledsamt också.

EFter det åkte vi hem till Johannas föräldrar på Hamre och grillade. Gott var det, kul hade vi alla och sent blev det. MEn alla var nöjda och glada...


Fan nu måste jag skynda till dagis och hämta den stora och den lilla, får fortsätta senare.

Sitter och funderar på hur orättvis världen är mot vissa. En del barn har tydligen inte rätt att leva längre än några år och det för att en sjuk vuxen människa har bestämt att så ska det vara.
Tänker främst nu på pappan som medvetet körde in i bussen och dödade sig själv och sina två små barn. Barnen var 8 och 4 år och tänk hur de ska känna och vad de ska undra när deras pappa styr bilen rakt mot bussen. De satt ju i bilen och måste ha sett hur bussen närmade sig och undrat varför pappa inte svänger undan.
Fan vilket svek, jag blir alldeles tårögd när jag tänker på det.

Vill man ta sitt eget liv så gör det då, men tro inte att nån har rätten att bestämma när nån annans liv ska ta slut.

Nog om det, nu ska jag städa undan lite här sen ska vi ut i det fina vädret.

Peace

Haha, en mkt vacker bild på mig tidigare. Bjussar er på det skrattet:-)

Det gick bra att jobba trots dunderförkylningen som har mig i sina klor.
Åkte till dagis direkt efter jobbet och hämtade Shanti och Indi, hann precis innan mellanmålet och vi gick hem glada i solen.
KOm hem till en blek och ynklig Nandi, han var tagen efter operationen det märktes.
Men det hade gått bra iaf. De hade opererat in rör i båda öronen och skrapat bort körtlar bakom näsan. Han hade tydligen haft en jättestor, så nu kan man ju hoppas att det blir bättre för honom när den är borta.
Plutten...
Han var så hungrig här och ville äta frukt, som är hans bästa alltid, men bara kallt och flytande idag var det sagt. Stackarn, han blev så ledsen.
Men glass har han ätit massor iaf och i morgon får han äta ljummet och mosat, får väl göra potatismos åt honom då.

Jag och Shanti åkte till viksäng med Marica och jag fick gosa bebis idag med. MKt mysigt såklart.


Oj nu börjar The Beach på tv, älskar den.

Peace

Är så jobbet och snorar. Har precis ätit frukost och nu ska jag städa badrummet. Tänker på Nandis operation och undrar hur det går, vill vara med. Tur att jag har en sån bra pappa till mina kids som fixar allt sånt lika bra som jag. Behöver inte oroa mig iaf. Ikväll kanske några öl med Josse. Hoppas jag orkar, saknar henne massor. Nu väntar jobb igen. Peace

Sitter på balkongen och njuter av tystnaden även fast jag borde sova för längesen.
Den här dagen har varit mkt bättre, om man bortser från de 5 timmar jag var helt tvärdöd och sov som en gris. Massor jag borde ha gjort, men febern tog ut sin rätt.
Bra var det väl ändå att jag sov så att jag orkade vara en bättre mamma idag.
Hämtade mina kids på dagis och hann vara ute en stund, och faktiskt också pussas med Danne, innan vi drog hem till Jenny med Mrica och tjejerna. Danne fick äran att vara hemma och ta hand om disken. Alla barn lekte och hade kul och vi vuxna satt som vanligt och drack kaffe och tjattrade, med ganska många avbrott för att hjälpa kidsen med diverse, men ändå.
En mkt trevlig eftermiddag.
Mamma, JOnna, Nillan och pappa kom också ut efter ett tag och dte var mysigt att träffa dem också.
I morgon åker min lilla sissy och Nillan hem till ödet igen och jag kommer att sakna dem massor.

När klockan var strax före halv sju kom Danne och hämtade oss och vi åkte hem och fixade våfflor. Sen somnade kidsen på två röda och jag tog ett långt bad.

Nu sover Danne och jag måste göra honom sällskap snart, ska upp tidigt i morgon.
Shanti och Indi måste vara på dagis senast kvart i sju och jag börjar jobba sju. DAnne och Nandi ska till lasarettet för andis operation och det gör faktiskt ont i magen när jag tänker på att jag inte ska vara med.
Vet att Danne klarar det lika bra som jag, men jag hade gärna varit på plats jag med. KÄnns som att man har mer kontroll då på nåt sätt.
Men det är väl hönsmamman i mig som talar, allt går med största säkerhet lika bra fast jag inte är med.

Återkommer med resultat av morgondagen när jag kommer från jobbet.

Peace & Love

Mkt arg mamma= mkt dålig mamma, iaf idag.

Det började redan när jag hämtade på dagis. Massa strul som gjorde att vi inte kom iväg förrän efter 45 minuter och det gjorde mig extremt irriterad.
Väl hemma så var vi ute i lekparken och kidsen fick rasa av sig, trodde det skulle hjälpa men tji fick jag. Vet inte vad det är med dem, men de har varit helt galna. Bråkat med varandra hela tiden och inte alls lyssnat på nåt jag försökt säga.

Var iaf ute länge och fick sen släpa med mig Indi in, han hade inga planer på att följa med utan blev arg som ett bi. Han är ju fortfarande lätt att bära med sig och tur är väl det.
Shanti och Nandi stannade ute tills maten var klar och efter vi ätit drog kaoset igång igen.
Shanti och Nandi bråkade, Nandi och Indi bråkade, Nandi kissade på Indi och Shanti var arg på mig. Jag höll på att kasta mig i väggen ett par ggr faktiskt.
Lackade ur ordentligt och det gjorde ju inte saken bättre heller. Det vet jag ju att det inte gör, men allt liksom föll mig ur händerna kändes det som.

Så idag var jag inte en glad och snäll mamma, inte gullig och varm. Tvärtom var jag en sån mamma jag hatar att vara, arg med hög röst och rätt så ful också.

Hoppas på att morgondagen blir bättre för jag tog ett långt prat med Shanti innan han la sig. Vi sa förlåt och jag talade om att jag älskar honom fast jag blev så himla arg. Han lovade att vara trevligare i morgon han med.
Nandi sa också att han i morgon skulle lyssna på mig när jag säger nåt och vi kramades och sa att vi älskar varandra.

Det gnager i bröstet på mig nu och jag kan knappt vänta tills i morgon bitti när jag får gottgöra för den här kassa eftermiddagen och kvällen. Vill liksom visa med handling att jag älskar dem, inte bara ord.
Nog för att jag gör det alla andra dagar, men en sån här dag hänger gärna kvar som ett stort svart moln i magtrakten, länge länge.

Hoppas mina små trollungar har glömt detta i morgon och att de vet att de är det bästa jag har. Fast det vet jag ju att de vet, men ändå.

Jaja, lika bra att lägga sig och sova nu. Håller på att bli riktigt förkyld också, det känns ju bra...


Peace från positiva Mahlin

Jag har så svårt för föräldrar som "tycker" att det bara är underbart att vara förälder och allt är bara gulligt, gulligt.
Visst när man har en bebis så är det inte så mkt som kan vara jobbigt, sömnlöshet och skrik ör väl iofs nog så jobbigt, men ändå.
Men det är verkligen sant att små barn ger små bekymmer och stora barn stora.

Jag kan inte påstå att jag tycker det är kul att byta säng flera ggr varje natt och på så sätt få mina viktiga timmars djupsömn förstörda.
Tycker inte heller att det är särskilt lajbans att studsa upp ur sängen före tuppen varje morgon för att kidsen känner för att vakna då.
Att sen behöva tjata om påklädning före dagis är en pina och att alltid vara ute i sista minuten och komma med andan i halsen i på varje unges avdelning är inte heller nåt jag har som favoritsysselsättning.
När Nandi sen blir hjärtskärande ledsen varje morgon när jag lämnar honom är inte heller kul och det gör så ont i mig, fast jag vet att det går över efter några minuter och att det bara är en period han är inne i.

Under dagarna måste jag sen försöka hinna med allt som ska göras: Plugga, jobba, städa, tvätta och helst handla också.

Sen är det med andan i halsen igen jag kommer till dagis och då börjar konversationerna med tre väggar igen. Ingen vill klä på sig och det tar oftast en halvtimme innan vi är på väg hem igen.
När sen eftermiddagarna ägnas åt bråk mellan de två största så undrar jag ibland vad jag gett mig in på. Och när dessa bråk slutar i blåmärken elelr näsblod ( vilket iofs är sällan som tur är ) då vill jag bara dra nåt gammalt över mig och sova i hundra år.

Men när de kryper upp i mitt knä och talar om att jag är världens bästa och snällaste mamma, och när de ger mig en hård kram och en slaskig puss, då känner jag ändå att jag är världens lyckligaste och rikaste person.
Då stiger jag ut igen från dimman och svävar på moln.

De är ju trots allt det finaste som finns...


Peace

Sitter här i soffan med alla mina kids eftersom de inte ska till dagis idag. Shanti har fått feber och ont i huvudet, som de flesta ggr han är sjuk så har han inga uppenbara symptom och det oroar mig. Är hönsig och tror att han har fått nån allvarlig sjukdom eftersom febern bara kommer plötsligt och sen försvinner lika fort.
Har kollat upp det förut och det var ju inget att oroa sig för, men det fortsätter ju och det känns inte bra.
Indi är jätteförkyld och jag kände att han lika gärna kunde vara hemma han också.
Och då kan ju Nandi också vara hemma, känns inte nödvändigt att släpa honom till dagis och ta alla hans tårar när de andra två ska vara hemma.
Så idag blir det en hemmadag, men i morgon är det iaf dagis för Indi och Nandi.
Shanti blir väl hemma minst en dag till iaf.

Väntar på att Marica ska komma förbi och dricka kaffe. Hon skulle handla lite åt mig också, gulligt av henne, jag pallar faktiskt inte att ta alla kidsen med mig till affären.
Så hon dyker väl upp när som helst...

Sen har jag som vanligt tusen saker att göra. Fixa disken är ett måste och tvätta måste jag också göra. Skulle haft tvättstugan i går kväll, men fick för mig att det säkert var nån snuskig person som hade tiden före mig, så jag hoppade det.
Nu ångrar jag mig lite, fast samtidigt var det väl bra att jag inte tvättade till två inatt nu när kidsen är hemma. Hade säkert inte varit en så tålmodig mamma med bara fyra timmars sömn.
Inte för att det blev så mkt mer ändå iofs, men 5 ½ timme är ändå bättre än 4.

Eventuellt kommer Nillan och Jonna hit och äter pannkaka sen också. Hoppas det för jag vill gärna umgås med dem innan de åker hem till Ödet igen. Tycker fortfarande att det är sååå tråkigt att de bor där borta, de borde flytta hem igen. Fast på ett sätt är det faktiskt bra att de bor mitt i ingenstans.

Sitter och tänker på kryssningen nästa helg, det ska bli så kul att träffa Annah och Krille. Vi har inte setts på alldeles för länge och det är synd, men vi får ta igen alla missade stunder när vi är på båten.

Nej kanske fixa disken nu.

peace

Lördagen var faktiskt bra, trots sorg och några tårar då och då.
Vi åkte ner till hamnen på förmiddagen och mötte Jonna och Nillan. Kidsen fick åka karusell och vinna gosedjur, de tyckte det var jättekul. Ja förutom Nillan då förstås som skrek och grät i karusellen, ingen modig tös det där men ack så underbar ändå.
Vi tittade lite på vattnet en stund också, det är ju en alltid lika uppskattad aktivitet hos barn. Jag kunde väl klara mig utan vattentittande, kan lika gärna stirra ner i diskvattnet.
Efter dessa mkt underhållande aktiviteter åkte vi hem till Dannes mamma och åt påskmat. Dte var väl okej, har fortfarande ont i halsen när jag äter så det blev inga mängder för min del. Bra för figuren om inte annat:-)

När vi åkte hem tog vi en sväng förbi kyrkogården och tände maschaller ( hur fan stavas det? ) på Isaks grav, kidsen plockade även tussilago och la dit och det blev jättefint.
Sen åkte vi hem och var ute i lekparken tills det var dags att gå in och sova.
En skön dag i solen blev det.

I går kom hela min familj hit på besök, t o m lillebror som inte alltför ofta delar med sig av sitt sällskap. VI satt ute och fikade och kidsen lekte med varandra och med mormor och morfar. Var jättekul att träffas allihop och jag fick mig några härliga skratt, det behövdes ju.

När de hade åkt käkade vi mat och sen somnade kidsen tidigt. Jag och Danne la oss i soffan och kollade på nåt skit på tv, sen somnade jag.

Denna dagen har bara ägnats åt hemmet. Har försökt få ordning på alla prylar vi har och det har väl gått sådär.

NU kommer Marica och tjejerna på besök, återkommer senare.

Mår inte så bra idag, har sorg och den gnager i bröstet på mig.
Min lilla morfar lämnade in igår och trots att han nu är fri från sin orättvisa sjukdom så känns det så tomt och overkligt.
Jag hann inte träffa honom på sjukhuset och det känns inte bra alls. Hade velat ta farväl innan han kilade vidare, men tyvärr blev det inte så.
Ska iaf till patologen i dagarna och ta farväl, fast det är ju bara hans tunna skal kvar men ändå.
Han var ju religiös min morfar och att han dog på Jesus dödsdag långfredagen känns naturligt på nåt sätt.

Lilla morfar, jag kommer sakna dig och bär med mig alla fina minnen.


ANnars har jag inte så mkt annat att skriva.
Fixade Nandis och Indis rum i torsdags och det blev jättebra. De är nöjda båda två och Indi har nu sovit två nätter i sin stora säng.

I går var vi I Niche och Johannas stuga och när vi kom hem fick jag veta om morfar, så dte blev inte mkt mer gjort igår.

Idag blir det karuseller vid Elbakajen och sen påskmiddag hos Dannes mamma.

I morgon ska vi fixa SHantis rum och sen ska jag tvätta. ska försöka hinna med ett besök till farmor också.

Nu ska jag fixa mitt yttre och sen bär det iväg.

Peace

Blev inte mkt gjort igår efter mitt inlägg.
Jag däckade i soffan före nio och sov sen hela natten, med några avbrott för hostattacker. FAttar inte var hostan kom ifrån så plötsligt och inte fan var det skönt att hosta när man har en nyopererad hals.
Jag gav iaf upp strax efter sex i morse och gick upp. Satt bara och glodde i soffan och väntade på att Indi skulle vakna, men han var tydligen trött idag. Kvart i åtta vaknade han och vi skulle vara på dagis åtta. Fast honom är det ju bara att klä på och sen dra, han protesterar inte mkt.
Så nu sitter jag här på balkongen, kallt är det idag men skönt med frisk luft ändå.
Känner mig lurad på det fina vädret för senast igår kollade jag aftonbladets vädersida och då skulle det minsann vara sol och 15 grader idag.
Det är det ju inte...

Laddar lite för att hoppa in i duschen och sen åka ner på stan. Måste till banken och sätta in pengar och sen ska jag leta efter gummistövlar till kidsen.
Vet fan inte vad de har för storlek längre, får chansa lite.
Hellre lite stora än för små iaf, fast inte för stora ändå för då åker de ju av.
Jag får väl byta om de inte passar, inte hela världen.

Fått veta också att det blir lite jobb i sommar och det var ju tur, behöver alla jobbdagar jag kan få. Vet dock inte hur mkt än, men jag antar att det delas rättvist på mig och en tjej till. Det känns skönt oaf att jag är kvar där fortfarande, det har varit lite stökigt med vikarierna. Bara jag och en till som är kvar sen oktober.

Fan nu är mina fingar stelfrusna, jag får återkomma när tid finns.

Peace

Tyst och lugnt har jag här hemma.
Indi är nedbäddad i sängen, nybadad och mkt trött. Tror faktiskt han sover redan det lilla trollet.
Shanti och Nandi fick åka hem till farmor på eftermiddagen eftersom jag inte känner mig så pigg. Så jag och Indi hängde ett tag själv i lekparken, sen kom grannen och gjorde mig sällskap och vi satt och babblade ett tag.
När det blev dags för mat satte jag Indi i den sprillans nya cykelkärran och susade till pizzerian. Orkade verkligen inte laga mat och Indi tackade inte nej till kebebtallrik och pizza. Nån gång ibland får man ju lov att vara onyttig, om jag nu behöver förklara varför jag köpte skräpmat... Det är väl lika bra för det finns ju kanske nåt pretto som läser min blogg.

Ja iaf, vi susade hem och käkade och sen passade jag på att mysa lite med min mini-son innan badet. Och nu sitter jag här och bara njuter av lugnet fast jag borde göra annat. SOm vanligt finns det tusen saker att göra här, det tar liksom aldrig slut.
Ska ta tag i det senare, först ska jag ta mig ett bad tror jag. Fast jag har ju ingen bra bok att läsa förstås, kan inte bada utan bok det är så fruktansvärt tråkigt ju.


FÖrresten så är jag så jävla glad över vår nya cykelkärra att jag måste berätta det här. Hemfärden från dagis var underbar...
Kidsen slapp gnälla och jag slapp tjata, helt fantastiskt.

Nu kära vänner blir det soffläge ett tag för att samla kraft.

Peace

Rätt seg efter en dag med fullt upp.
Kidsen har varit trötta och sega hela dan efter att de kom isäng sent igår.
Vi gick hem till Johan på kvällen och träffade många härliga vänner. Trevligt var det och vi var inte hemma förrän efter elva.
Shanti somnade i Johans säng, så honom fick vi sätta i vagnen när vi gick hem. Nandi somnade i den andra vagnen och sov sen hela natten han med. Dte var bara Indi som var vaken och han var hur pigg som helst, ville gå själv hela vägen hem. Men nån måtta får det väl ändå vara, man har ju ingen lust att gå i snigelfart, så Danne fick bära honom en bit.
Ja sen sov alla kidsen och vi la oss också direkt, vaknade utvilad vid åtta i morse. Skönt var det.

Dagen har ägnats åt diverse nödvändigheter och nu är jag som sagt seg. Kommer bli en sen kväll igen för mina kids, utom möjligen SHanti då. Nandi och Indi har tagit en varsin rejäl och alltför sen tupplur, så tidigast nio får jag dem isäng skulle jag tro. Men det gör inget idag, känner mig ganska full av tålamod och ork nu när jag mår bra igen.

Fick i mig mitt första mål mat idag också, en underbart god fiskgratäng. Kändes mkt bra i magen att äntligen få i sig riktig mat, även om det sved rejält i halsen efteråt.
Det kan det vara värt...

I veckan har jag mkt att fixa och dona med. Ska städa lite i morgon och tvätta behövs ju alltid också. På tisdag ska jag inhandla påskmat och målarfärg och sen ska vårt sovrum målas om. Det rummet ska ju bli Shantis sen och jag tycker väl inte riktigt att mörkrött passar så bra i ett barnrum. Nej en ljusgrön färg ska han få på väggarna, det är ljust och glatt.
Ja sen på onsdag har jag också en del att göra och på torsdag blir det IKEA och massa andra ställen för att köpa och hämta grejer till vårt hem.
Sen är det påsk med allt som ska fixas, men mest mys blir det iaf. Brukar vara bra på att släppa allt när det är högtider faktiskt.

Och så försöka hinna med plugg och kanske jobb också. Man har häcken full...

Nej nu ska jag ta tag i tvätten här som ska hängas, sen blir det bad för mina små troll.

Peace

Nu är jag back on track och hemma är det full fart igen. Det är precis som att kidsen märker att mamma mår bättre och då är det tydligen okej igen att härja friskt.

Ja som jag skrev förut så blev jag mkt sämre i halsen i onsdags och det eskalerade hela tiden. Ringde till Ö-N-H och sköterskan där tyckte absolut att jag skulle komma in så en läkare fick titta i halsen. Lät inte bra sa hon att det blivit värre.
Så igår var jag dit då och fick träffa en fantastiskt trevlig läkare, sånt gör läkarbesöken mkt trevligare liksom. Han kollade i halsen och konstaterade direkt att det blivit infektion i operationssåren. Tydligen var det vanligt när man har bränt, även svullnaden som gjorde att jag inte ens kunde svälja mitt eget saliv var att räkna med efter bränning.
Ja så jag fick penicillin som ska tas 3 ggr om dan i 7 dgr och det bästa av allt var att farbror doktorn sa att så fort det känns bättre av penicillinet så får jag börja äta.
Helt fantastiska nyheter ju! 9 dgr av svält har tagit på mina krafter och att bara få i sig typ 1 dl vätska per dag är ju inte nyttigt, det fattar ju vem som helst.

Så igår åt jag en bulle och en macka och det var det godaste jag nånsin ätit kändes det som. Fick ju verkligen finfördela det jag åt i pytte bitar och sen blanda ordentligt med vätska, men det gick ner iaf :-)

Penicillinet verkar snabbt och det är väl inte så konstigt iofs för det är så jävla starkt. En av gångerna jag tog det så började jag blöda i halsen efteråt, det bränner fan i tjugo minuter efter jag svalt det. MEn det är helt klart värt det!!!

Nu kommer min älskling hem från innebandymatchen och vi ska käka frulle. Sen blir det lite städ här för det ser för täskigt ut efter min vecka av soffliggande.
Efter det ska jag hämta Shanti som sovit hos Yassi inatt.
De är så söta de där två, riktiga hjärtevänner.
På eftermiddagen ska Shanti på kalas på busborgen, det ser han fram emot.

Jag ser fram emot att kanske kunna äta mat ikväll...

Peace på er och ha en bra lördag!

Blev lite bättre, men har blivit mkt sämre igen. NYss satt jag bara här och vaggade fram och tillbaka och grät pga den jävla smärtan.
Är det fortfarande lika jävligt i morgon har jag lovat mamma att ringa till lasarettet. Inte ens Tradolan hjälper ju mot skiten så jag misstänker att det blivit nån infektion, det skulle inte förvåna mig alls.
Hungrig är jag också, så att jag dör snart. Exakt en vecka sen jag åt senast, efter det har jag inte fått i mig mkt. Nån dl buljong om dan och lite glass, det är väl allt. Ja lite kaffe också förstås.

Ingen kul blogg nu att läsa, jag vet...

Peace