onsdag 22 april 2009

Angående Nandis promenad till dagis så måste jag hålla med alla som tycker att det är skitkul. Det är ju det och nu såhär i efterhand när chocken har lagt sig så tycker jag att det är så gulligt. Han kände sig väl jätteduktig och stor som klarade av att gå själv och hämta sina brorsor. Skulle varit så kul om jag hade fått se honom när han gick dit. Tur att det är smart peronal på dagis iaf som inte släppte iväg Indi när jag inte var där.

Idag har jag bara försökt överleva denna förkylning som bosatt sig i min kropp. Har sån jävla huvudvärk och det beror med största säkerhet på att jag är så extremt dålig på att snyta mig. Det mesta samlas väl i bihålorna och då är det ju inte konstigt att man mår som man gör. Tyvärr lär jag mig aldrig, varje förkylning är likadan.
Efter dagis gick vi till lekparken iaf och träffade en lika fökyld Marica och hennes tjejer. Man kan ju lika gärna sitta där och snora och kidsen leker ju bättre ute också. Gick in vid halv sex och kastade (läs satte) mina skitiga barn i badet och där fick dem sitta medan jag fixade maten. Egentligen gillar jag inte att bada dem före maten, men idag hade jag inget val. Inte trevligt att äta med tre skitgrisar vid bordet.

Nu äts det äpple och tittas på barnprogram och jag passar på att sitta på balkongen och höra fågelkvitter. Så otroligt avslappnande och jag njuter av våren. KÄnner mer och mer att jag vill flytta ut på landet. Inte för långt bort, men tillräckligt för att komma från stan. Fast frågan är ju om jag skulle gilla dte när jag väl var där. Antar att jag skule känna mig rätt ensam nu när Danne jobbar som han gör, känner mig redan som världens mest ensamma människa i veckorna.
Tror inte det funkar så längetill det här faktiskt.
Indi börjar ju bli stor han också och nu måste man springa åt tre håll hela tiden. Innan har det ju varit lättare, Indi har ju liksom bara hängt med, men jag får svårare att hänga med nu. Har märkt den sista tiden att jag inte mår speciellt bra.......................................................................................................................................................................


19.38

Pausade ett tag och gjorde ett försök att lägga Indi, vilket inte alls gick. Brukar gå hur bra som helst men idag verkade han inte alls trött.
Han gjorde allt för att få min uppmärksamhet.

"Mamma?"
"Mamma?"
"Indi ä pojke"
"Mamma ä licka"
"Santi ä pojke"
"Nandi ä pojke"
"Sassi ( Yassi )ä licka"

"Ja Indi, sov nu"

"Ick hand mamma" Här gömmer han båda händerna bakom ryggen.
"Mamma?"
"Ick hand?"

"Tyst nu INdi, nu ska vi sova"

"Ick hand?"
"MAMMA ick hand!"

När jag inte svarade så provade han med nästa och gömde sig under täcket.

"Mamma ä du?"
"Mamma ä Indi?"

SÅhär höll det på i en halvtimme, sen gav jag upp. Shanti och Nandi kan ju inte sitta ensamma i soffan hur länge som helst. Och det är precis sånt här som gör att jag känner mig otillräcklig.
Att alltid vara ensam med kidsen i veckorna håller på att ta knäcken på mig.

Nu ska jag läsa en bok för mina kids och sen är det sovdags.

Peace

1 kommentar:

Hanna sa...

Jag måste börja med att säga att jag beundrar sig som faktiskt är ensam med 3 ungar varje dag, varje vecka. Jag har EN och en karl som aldrig är hemma och bara det räcker för att ta knäcken på mig. Att alltid vara ensam, att ta hand om ungar, hushåll, dagisbestyr, matlagning och allt annat som hör vardagen till utan minsta lilla avlastning kan göra en knäpp!
Så jag måste säga att även om du känner dig som otillräcklig och världens sämsta mamma ibland så avundas jag dig som faktiskt är så stark ändå!
Men visst fan vill man ha sin karl hemma mer...