Väntar på att mamma ska komma med mina trollungar, saknar dem jättemkt.
Indi har precis somnat och jag borde göra nåt annat än att sitta med datorn i knät, men jag orkar inte. Helt matt i kroppen känner jg mig fortfarande, fast jag mår faktiskt bättre. Indi däremot är fortfarande hängig och lite varm, får väl se när han piggnar till.

Skönt att det redan är torsdag vilket betyder att Danne kommer hem. Tyvärr kommer han sent idag, vid åtta kanske. Det känns tråkigt att kidsen missar den här eftermiddagen och kvällen med honom, men de får väl ta igen det resten av helgen.

Har inget intressant alls att skriva märker jag, hjärnan går inte direkt på högvarv.
Får återkomma senare.

Peace

Sitter i soffan och försöker samla kraft till att göra nåt nyttigt.
Har en del att göra men orken lyser med sin frånvaro, är helt matt i kroppen.

Indi leker med sin trä-tågbana, som han älskar och är nöjd och glad trots magsjuka.
Han sov mellan 11 och 15.30 så han är väl ordentligt utvilad iaf, får se om han somnar ikväll. Det blir iaf ett senare problem...

Nej lite kaffe nu och ett gammalt TopModel-avsnitt.

Peace

Precis vaknat efter att ha sovit mååånga timmar. Somnade på soffan igår vid halv tio och sov där till tre, då gick jag till sängen och sov till åtta när Indi vaknade.
Har alltså varit vaken i tjugo minuter och redan hunnit ta hand om tre magsjukeblöjor. Det känns fint när man nyss har vaknat...

Jag mår inte särskilt bra jag heller, ont i magen och får springa på toaletten hela tiden. Jag gillar verkligen magsjuka... Som Shanti skulle ha sagt: "Du menar att du inte gillar det mamma" :-)
Har börjat tappa skinn på fingertopparna och det är mkt obehagligt. Vet inte vad det beror på, kanske allt rengöringsmedel jag använt har nåt med det att göra.

Nu kaffe till mig, även om magen säkert skulle må bättre av att jag avstod, och så en nyttig cigarett. Sen ska jag ringa Danne och prata lite...

Peace

Känner mig just nu som världens sämsta mamma, en mamma som kommer ge sina barn men för livet.
Fick ett utbrott för en stund sen på Nandi, som förövrigt gnällt och bråkat hela dan.
Det var ett riktigt utbrott och jag skrek åt honom.
Kan inte påstå att jag lyckades få honom att sluta bråka, det blev ju såklart värre av mitt utbrott.
Arg mamma = ännu argare barn

Händer inte ofta att jag blir arg på kidsen på det sättet, 99 % av gångerna håller jag mig i skinnet. Men dagar som denna kan inte ens jag hantera livet.

Jag har också blivit dålig nu, magsjukan har mig i sitt grepp och jag hatar det.
Det blir liksom tusen ggr svårare att ta hand om kidsen när man själv mår piss.

Vilken tur att jag har mina föräldrar! De var så snälla idag att jag blev rörd.
Mamma var precis och hämtade Shanti och Nandi, de ska sova där inatt och i morgon natt och komma hem på torsdag.
Det känns skönt att få vara dålig i lugn och ro. Visst blir det tråkigt för Indi men han är ju också sjuk och har inte mkt energi alls nu, så det går nog bra.

Tack i massor mamma och pappa! <3 <3 <3


Nu till Isak...

Den senaste tiden har några som läser min blogg undrat vad som hände med Isak och nu tänkte jag dra det lite kort.

Isak blev förkyld när han var lite drygt två månader och hade en fruktansvärd hosta. Vi var till läkaren med honom flera ggr eftersom han hostade så han kiknade och kräktes. Läkaren hittade inget större fel på honom, utan han var förkyld och det skulle ge med sig. Vi fick hostmedicin såklart, men annars var allt "normalt".

Kvällen innan han dog så skulle jag på bio med min moster och jag skyndade mig hemifrån för att inte missa bussen. Gav Isak en puss på pannan innan jag gick och jag önskar så starkt än idag att jag hade tagit upp honom ur babysittern och kramat honom ordentligt.

När jag kom hem från bion sov Isak i sin säng och jag tittade bara till honom.
Tittade till honom en gång på natten, tror klockan var halv ett då, och det var sista gången jag såg honom levande.

På morgonen den 18:e april vaknade jag av Johans väckarklocka och tyckte det var konstigt att Isak inte hade vaknat än. MIn första tanke var att jag skulle ligga kvar i sängen och försöka somna om, men nåt kändes så fel att jag var tvungen att gå upp. När jag klev över tröskeln till Isaks rum så slog nåt emot mig. Det var som att gå in i en vägg och jag förstod direkt att nåt hemskt hade hänt.

Gick fram till hans säng och såg att han låg med ansiktet ner i madrassen, redan där fattade jag. Jag blev livrädd och vågade knappt ta på honom. Blåste honom i nacken men fick ingen reaktion, kände då försiktigt på honom och han var alldeles kall.
Då fick jag panik och skrek på Johan att han skulle komma.


Mycket hände sen som jag inte orkar gå in på nu, men efter obduktion och diverse odlingar så kom läkarna fram till att Isak dog av sin förkylning. Viruset hade satt sig på hjärtat och tillslut orkade inte det lilla hjärtat slå mer.
När jag läste obduktionsrapporten förstod jag att dte hde gått rätt snabbt, hjärtat vägde bara 31 gram och ett så litet hjärta kan ju inte orka hur länge soom helst.


Det var lite om det, kanske kommer mer en annan gång.
Nu ska jag ta hand om min lilla sjukling.

Peace

Fy fan, jag får ett utbrott snart!!!!

Indi blev magsjuk inatt så nu är alla kidsen hemma från dagis och det är inte skitkul precis. De blir så fruktansvärt uttråkade här hemma och det är ju inte precis så att vi kan gå ut och hitta på nåt när Indi skiter vatten.

Nandi kräktes i fredags och vi trodde inte det var nån magsjuka eftersom det inte blev nåt mer än så och ingen annan blev sjuk heller. Trodde han hade fått i sig nåt dåligt, men tydligen var det väl magsjuka ändå eftersom Indi är sjuk nu.
Nandi skulle kanske få sova hos farmor inatt, det bestämdes igår. Hoppas verkligen att han får göra det nu ändå, han har ju redan varit sjuk och det är ju flera dagar sen så förhoppningsvis vill hon ha honom.
Han är den som blir mest rastlös av att var hemma. Inget man föreslår är kul tycker han.

-Vill du rita Nandi?
-Nej
-Vill du klippa lite?
-Nej
-Vill du leka med lego?
-Nej
-Vill du kolla på nån film då?
-Nej

Allt man föreslår ratas direkt av lilla herrn.

Kul är också att allt är slut hemma och jag inte kan gå iväg till affären heller.
Det suger verkligen pung det här...


Tråkigt klagoinlägg det här, men allt känns blä nu.

Förresten hade en anonym frågat vad Isak dog av.
Svarar gärna på det men vill först veta vem som undrar.

Peace

Det förra inlägget skrev jag för en vecka sen ungefär och fattar inte varför det inte har blivit publicerat. Det låg under utkast, men nu är det ju iaf fixat.
Ska försöka blogga lite senare, har massor att stå i nu...

Peace

Det är inte ofta jag gråter över Isak, ibland tänker jag att det är konstigt att jag inte gråter mer.
Men så kommer det stunder då det bara kommer över mig, som från ingenstans börjar tårarna rinna och det gör fruktansvärt ont i bröstet.
Nu är en sån stund, nu gråter jag och nu gör det fruktansvärt ont. Vet inte varför detta kom över mig just nu, jag skulle ju precis diska. Hittar inga kopplingar alls mellan disk och Isak, men tydligen gjorde min hjärna det.

Tänker på begravningen, på hur konstig den dagen var.
Jag vaknade på morgonen och var alldeles pirrig i kroppen, en känsla man annars skulle kalla förväntan men i begravningssammanhang borde det heta nåt annat.

Kommer så väl ihåg att det var första varma dagen det året, en underbar vårdag när solen värmde och fåglarna kvittrade. Minns att jag tyckte det var fint att Isak skulle begravas just en sån dag. Årets första...

När vi kom till kapellet mötte prästen upp oss och frågade om vi ville titta på kistan innan det var dags. Hon trodde det var bra för att undvika en chock när begravningen började. Vi gick in och tittade på den lilla, vita kistan och alla fantastiska blommor. När jag tittade närmare på den lilla guldfärgade skylten på kistan såg jag att de hade ristat in fel födelsedatum på den. På den stod * 7/1 + 18/4 och det var ju fel, han var ju född 17:e och inte 7:e. När jag såg det bröt jag ihop och tyckte det var fruktansvärt.
När mina föräldrar kom till kapellet en stund senare kastade jag mig i pappas famn och bröt ihop: "Det står fel på kistan, det står fel födelsedatum"
Konstigt att man reagerar på en så oviktig detalj just en sån dag.

Det var rätt mkt folk på begravningen men jag minns knappt en enda, jag var som i en bubbla hela den dagen. Jag grät mkt och ändå så kändes begravningen som ett avslut och en början. En början på min bearbetning, även om jag egentligen hade börjat bearbeta långt innan.

EFter minnesgudstjänsten i kapellet gick vi alla samlade till gravplatsen för att lägga den lilla kistan i jorden. Den ganska korta biten kändes flera mil lång och i min bubbla tog jag steg efter steg utan att veta om det. Jag kommer så väl i håg de fåglarna som satt i träden och kvittrade när vi gick där. Deras kvittrande skänkte mig lite ro och fick mig att klara resten av begravningen.

Mamma var så orolig att jag skulle tappa greppet helt och hoppa efter ner i graven och när jag stod där hade jag faktiskt lust att göra det. Hoppa ner och ta tillbaka mitt barn. Han skulle ju inte ligga där under jorden, han skulle vara i min famn.
På nåt konstigt sätt höll jag mig iaf lugn och klarade begravningen utan att bryta ihop helt. Kanske tack vare min bubbla...

När jag nuförtiden är vid Isaks grav har jag så svårt att tänka mig att graven var öppen, kistan sänktes ner och vi alla tog ett farväl där vid det öppna hålet i marken.

Jag har många små minnesfragment och ibland kan jag pussla ihop dem till en helhet.
Idag var det en sån dag.

Mina skatter tittade på film en stund innan sovdags...

Varit så mkt att jag inte bloggat på en vecka( !!!!! )
Ska råda bot på det ikväll när kidsen somnat, men tar iaf tag i utmaningen nu.

Alltså mapp nr 6 i "mina bilder" och så bild nr 6 därifrån.








En liten Indi var det på den...

Utmanar ingen nu, måste ta upp kidsen ur badet.

Peace