tisdag 10 februari 2009

Känner mig just nu som världens sämsta mamma, en mamma som kommer ge sina barn men för livet.
Fick ett utbrott för en stund sen på Nandi, som förövrigt gnällt och bråkat hela dan.
Det var ett riktigt utbrott och jag skrek åt honom.
Kan inte påstå att jag lyckades få honom att sluta bråka, det blev ju såklart värre av mitt utbrott.
Arg mamma = ännu argare barn

Händer inte ofta att jag blir arg på kidsen på det sättet, 99 % av gångerna håller jag mig i skinnet. Men dagar som denna kan inte ens jag hantera livet.

Jag har också blivit dålig nu, magsjukan har mig i sitt grepp och jag hatar det.
Det blir liksom tusen ggr svårare att ta hand om kidsen när man själv mår piss.

Vilken tur att jag har mina föräldrar! De var så snälla idag att jag blev rörd.
Mamma var precis och hämtade Shanti och Nandi, de ska sova där inatt och i morgon natt och komma hem på torsdag.
Det känns skönt att få vara dålig i lugn och ro. Visst blir det tråkigt för Indi men han är ju också sjuk och har inte mkt energi alls nu, så det går nog bra.

Tack i massor mamma och pappa! <3 <3 <3


Nu till Isak...

Den senaste tiden har några som läser min blogg undrat vad som hände med Isak och nu tänkte jag dra det lite kort.

Isak blev förkyld när han var lite drygt två månader och hade en fruktansvärd hosta. Vi var till läkaren med honom flera ggr eftersom han hostade så han kiknade och kräktes. Läkaren hittade inget större fel på honom, utan han var förkyld och det skulle ge med sig. Vi fick hostmedicin såklart, men annars var allt "normalt".

Kvällen innan han dog så skulle jag på bio med min moster och jag skyndade mig hemifrån för att inte missa bussen. Gav Isak en puss på pannan innan jag gick och jag önskar så starkt än idag att jag hade tagit upp honom ur babysittern och kramat honom ordentligt.

När jag kom hem från bion sov Isak i sin säng och jag tittade bara till honom.
Tittade till honom en gång på natten, tror klockan var halv ett då, och det var sista gången jag såg honom levande.

På morgonen den 18:e april vaknade jag av Johans väckarklocka och tyckte det var konstigt att Isak inte hade vaknat än. MIn första tanke var att jag skulle ligga kvar i sängen och försöka somna om, men nåt kändes så fel att jag var tvungen att gå upp. När jag klev över tröskeln till Isaks rum så slog nåt emot mig. Det var som att gå in i en vägg och jag förstod direkt att nåt hemskt hade hänt.

Gick fram till hans säng och såg att han låg med ansiktet ner i madrassen, redan där fattade jag. Jag blev livrädd och vågade knappt ta på honom. Blåste honom i nacken men fick ingen reaktion, kände då försiktigt på honom och han var alldeles kall.
Då fick jag panik och skrek på Johan att han skulle komma.


Mycket hände sen som jag inte orkar gå in på nu, men efter obduktion och diverse odlingar så kom läkarna fram till att Isak dog av sin förkylning. Viruset hade satt sig på hjärtat och tillslut orkade inte det lilla hjärtat slå mer.
När jag läste obduktionsrapporten förstod jag att dte hde gått rätt snabbt, hjärtat vägde bara 31 gram och ett så litet hjärta kan ju inte orka hur länge soom helst.


Det var lite om det, kanske kommer mer en annan gång.
Nu ska jag ta hand om min lilla sjukling.

Peace

4 kommentarer:

Anonym sa...

sitter på jobbet och grinar just nu.
efter att ha läst ditt inlägg kom så mycket känslor fram.
(tur att ja har en förstående arbetskollega)

Vill även poängtera att jag tror att alla mammor nångång får utbrott på sina barn..
(iallafall min mammma ;)
humöret kan inte alltid vara på topp.
Krya på dig!

Jätte varm och stor kram från mig till dig./findus

Anonym sa...

Efter en sådan berättelse vet man ju inte riktigt vad man ska säga...
Jag tänker på dig.

Anonym sa...

Tårarna är inte långt borta, är väldigt ledsen för att du behövt gå igenom detta. Man ska inte behöva förlora sitt barn. Kramar

Anonym sa...

Jag får verkligen tårar i ögonen och vet inte vad jag ska säga ..
Jag tänker på dig!