Kidsen sover, de var helt slut efter att ha somnat sent igår och vaknat mkt tidigt idag. Var tvungna att ta bussen tidigt i morse från mamma och pappa, så jag fick väcka de stackars krakarna strax efter sex. Blev ändå glad när Shanti yttrade sina första ord för dagen: "Det värsta jag vet är att bli väckt på morgonen"
"Skönt att höra Shanti, bara så du vet så är det mitt allra värsta också"
Jag såg en liten ljusstrimma på min annars så mörka sömnhimmel, nu har jag iaf ett barn som vill sova på morgnarna. Det tog bara sex år att få honom dit...
Nandi är ju morgontrött av naturen, men Indi har börjat vakna tidigt och jag hoppas av hela mitt hjärta att han lär sig sova längre på morgnarna, långt innan han fyller sex år. Känns inte som att hans sex-årsdag ligger så jättenära i tid faktiskt.

Jag har nu en hemsk disk som väntar, det blir mitt onsdagsnöje.
Och i morgon kommer Danne hem, jag saknar honom ända in i benmärgen.

Förresten har jag messat mkt med Elin idag och det gjorde mig som vanligt varm och glad, hon är en fin vän. En annan fin vän är Josse och henne ska jag träffa i morgon. Längtar, längtar, längtar efter henne...

Peace