Ligger i Kidsens mörka rum och väntar på att de ska somna. Vill bara lägga mig ner och slippa göra nåt annat. Ångesten kryper på mig och i mig. Fan, varför ska nån må så här? Har mått så bra länge nu och klarat mig jättebra utan min medicin. Men nu verkar det inte funka längre. Det är väl för mycket som snurrar nu, klarar det inte psykiskt. Önskar att jag hade min Danne hos mig nu. Det hade gjort allt lite lättare. Men tyvärr är han 40 mil bort och kan inte ge mig den tröst jag skulle behöva. Vill inte må såhär. Det går så fort för ångesten att Komma fram men tar lång tid att bli av med den. Varför ska jag ha det såhär? Mitt liv är allt jag kan önska och ändå känns det så dött just nu. Igår vid den här tiden mådde jag hur bra som helst och kunde inte ana att den här kvällen skulle bli pest. Fan fan fan...