Winnerbäck igår och jag svävar fortfarande i nån slags romantiserad dimma av svensk höst och villkorslös kärlek. Ingen annan kan få mig att känna samhörighet som han och han är ju bara så grym på att leverera till de som verkligen vill ha.

Det regnade när vi kom dit och vi var så schnygga i de orangea regncapes vi köpte. Men stämningen var underbar och efterhand upphörde det ihärdiga regnet att falla på oss förväntansfulla.
Lagom till den underbara Sofia Karlsson sprack det upp och solen kikade fram mellan molnen. Sofia var hur bra som helst och en av hennes sånger fick mig att börja gråta.
"Andra sidan" heter den, ta och lyssna på den om ni vill förstå vad jag menar.

När det sen var dags för Lasse så var jag lagom uppvärmd och allt jag kan säga för att beskriva hans framträdande är Kärlek.
Lasses kärlek till publiken,
Publikens kärlek till Lasse,
Publikens kärlek till varandra där i lervällingen,
Kärleken i texterna,
Kärleken till texterna,
Bandets kärlek till varandra...
JA allt andades kärlek i går kväll.

Låter som om jag blivit frälst och upptäckt herren:-)
MEn på sätt och vis är det ju sant. När jag upptäckte Lasse för många år sedan blev jag frälst direkt och varje gång jag hör honom återupplever jag den känslan.
Han är Gud och jag är ett litet lamm......

Måste bara säga också att Miss Li var helt otrolig. Hon har en energi som smittar av sig in i minsta cell och det syns att hon älskar det hon gör.

Mår bra bra bra idag och kommer att glida på den här känslan ett tag nu....

Peace