Jobbdag igen då och som vanligt är det rätt svårt att ställa om sig. Regnet gör det ju inte lättare att bli pigg heller, men men det är som det är.

Morgonen började med träning för min del. Åt en lätt frukost hemma och sen drog jag och brände lite kalorier på crosstrainern. Kände mig extremt hurtig, även om det var väldigt stumt i benen idag. Efteråt var det självklart skönt att ha det gjort och nöjd med mig själv åkte jag sen till jobbet.
Och här är jag ju som sagt nu.

Vad denna dagen ska bjuda på vet jag inte än.
Det återstår att se alltså.

Tråkväder, regn och blåst, kan ju inte påstå att man blir pigg.
Hittills har jag inte fått tummen ur, men snart ska den här eftermiddagen också gå i flitens tecken.
Det är dags för operation storstädning, alla 130 kvm ska göras fina. Det behövs verkligen och jag ska försöka tänka på hur skönt det är efteråt. Annars kommer jag aldrig få det gjort.

Förresten så råkade jag nyss dra ut Shantis lösa tand. Skulle bara hålla ner läppen på honom och titta hur det såg ut, men då följde tanden med. Ja så lös var den.
Men jag fick några arga blickar och det tog ett tag innan han verkligen trodde mig.
Schysst mamma :)

Nej städa var det...

Status :

darrig, svettig och ngt yr. Men vid gott mod och på mkt glatt humör.
Första träningtillfället är avklarat och det jagvpallade var 35 min på crosstrainer.
Är väldigt nöjd måste jag säga.
Nu ska jag hem till Marica och fortsätta vårda mig själv. Men nu blir det själslig vård istället i form av döprat.

Peace

This is the day

Sådärja! Nu är det dags att ägna tid åt mig själv och mitt välbefinnande. Har kommit till en punkt i livet när det mesta rullar på. Jag mår bra och lever ett liv som jag vill leva. Då är det bara det där med att hitta tid och inspiration till hälsan min och det har jag nu gjort. Har laddat i ett halvår för att komma igång med träning ochnu är det dags.
Jag ska börja ta hand om mig själv nu, har ju bara en kropp och ett liv, iaf här och nu.
Nu får vi se hur långt det bär, detta är iaf starten.

Lovar att hålla er uppdaterade på den fronten.

Peace

Det här med att finnas till för sina barn

Funderar ofta på hur många vilsna ungdomar det finns och hur det kommer sig att ingen fångar upp dem innan det händer nåt allvarligt och det kanske är försent. Tror att det beror på den minimala tid som de flesta barn får tillsammans med sina föräldrar nu för tiden. Mnga känner inte sina barn och därför ser de inte heller när nåt är fel. Visst finns det vissa rövhål också som verkligen skiter i sina barn, men jag tror ändå att de flesta vill väl och tror att de gör rätt. Att tiden man spenderar med sina barn speglar relationen man får och även hur väl man känner sina barn, det förstår nog inte alla.
I dagens samhälle ska man tjäna så mycket pengar som möjligt för att kunna ha så mycket prylar det bara är möjligt. Status, status, status... Alla ska jobba heltid och helst övertid också, allt annat kommer i andra hand. Barnen älskar man såklart, men de hamnar i skymundan. Lämna på dagis kl 6.30 och hämta 17.30, barnen uppfostras och präglas av de vuxna som finns på förskolan, men tiden finns inte för den trygghet och värme som föräldrar kan ge. Och det är ju inte heller meningen...
Helgerna ska helst vara helt uppbokade, känner inte många som klarar av att gå hemma i mjukiskläder en hel helg. Kan stolt säga att jag iaf är en av de få som klarar av att "bara" umgås.
Ta vara på tiden som finns, lägg mer energi på kvalitet, tillsammans med barnen. De är ju framtiden och det är så viktigt att de får vår tid ochvårt engagemang.

Extremt dåligt på bloggfronten, jag erkänner...
Har varit så jävla mycket runt jobbet att jag inte haft ork till mycket annat faktiskt. Nu har vi haft möte iaf och det mesta har löst sig, bara ett problem kvar men det ska vår arbetsgivarre ta hand om. Skönt när klumpen i magen släpper och när tankarna skingras.
Så nu har jag lite ny energi och massor av lust till annat.
Ärligt talat så börjar panikkänslor smyga sig på när det gäller vårt stundande bröllop. Bara två månader kvar och massor att fixa. Men det ska väl gå, allt brukar ju lösa sig. Längtar iaf till den stora dagen, slut på trams och flams, dags att bli hustru med gråa hår ;-)
Kommer säkert bli en underbar dag...

Igår vara jag på utvecklingssamtal i Shantis skola. Kan liksom inte fatta att det är skolavslutning om en månad och att min lilla plutt ska ha sitt första riktga sommarlov. Efter sommaren börjar ju allvaret, då är det skolplikt som gäller och inte lika många lediga dagar som nu.
På samtalet fick jag bara lovord. Han är fortfarande en fin kompis, precis som de sagt på dagis i alla år. En lugn kille som har talets gåva och även mycket fantasi.
Det enda minuset var att han fortfarande pratar alldeles för mycket vid maten, han blir alltid kvar längst i matsalen.
Har insett för längesen att det antagligen kommer vara så för alltid. Det har varit ett återkommande problem under alla år. Bara att inse att han är så och kommer att förbli.

Nu sitter jag på jobbet och frsöker ladda för en lördag utan ledigt. det har inte hänt på ett halvår att jag jobbar lördag så dt känns sådär mste jag säga.
Men som kompensation blir jag ledig både lördag och söndag nästa helg, nice nice

dags att sätta fart här nu.
Ha en bra lördag!