Det här med att finnas till för sina barn

Funderar ofta på hur många vilsna ungdomar det finns och hur det kommer sig att ingen fångar upp dem innan det händer nåt allvarligt och det kanske är försent. Tror att det beror på den minimala tid som de flesta barn får tillsammans med sina föräldrar nu för tiden. Mnga känner inte sina barn och därför ser de inte heller när nåt är fel. Visst finns det vissa rövhål också som verkligen skiter i sina barn, men jag tror ändå att de flesta vill väl och tror att de gör rätt. Att tiden man spenderar med sina barn speglar relationen man får och även hur väl man känner sina barn, det förstår nog inte alla.
I dagens samhälle ska man tjäna så mycket pengar som möjligt för att kunna ha så mycket prylar det bara är möjligt. Status, status, status... Alla ska jobba heltid och helst övertid också, allt annat kommer i andra hand. Barnen älskar man såklart, men de hamnar i skymundan. Lämna på dagis kl 6.30 och hämta 17.30, barnen uppfostras och präglas av de vuxna som finns på förskolan, men tiden finns inte för den trygghet och värme som föräldrar kan ge. Och det är ju inte heller meningen...
Helgerna ska helst vara helt uppbokade, känner inte många som klarar av att gå hemma i mjukiskläder en hel helg. Kan stolt säga att jag iaf är en av de få som klarar av att "bara" umgås.
Ta vara på tiden som finns, lägg mer energi på kvalitet, tillsammans med barnen. De är ju framtiden och det är så viktigt att de får vår tid ochvårt engagemang.