Fixade klädkammaren igår och är så nöjd med mig själv.
Det gick rätt smidigt, sträckte bara nacken i ett oförsiktigt ögonblick, men annars utan större hinder.
Sex sopsäckar med skit kastade jag!!!
Min granne undrade hur fan jag hade fått plats med allt där inne och jag kunde bara hålla med och skämmas en aning.
MEn nu är allt borta och det känns skönt, mkt skönt.
Så nu har jag bara resten av lägenheten kvar att rensa, känns ju som ett evighetsjobb. Men jag tänker inte slita ut mig, är inte känd för att vara en manisk städare så varför börja nu...

Är så sugen på att åka till London att jag nästan kreverar. Pratade med DAnne igår på msn om det men han var ju så anti. Vår budget som vi ska hålla kommer nog sabba mina planer och på sin höjd kanske jag kan ta en helg i Falun hos Camilla. Det skulle iofs inte vara fel för jag saknar henne massor och vi har pratat om att jag ska komma dit. Men kan man inte få göra allt? Är jag inte värd att få göra precis allt jag vill? Det tycker jag iaf;-)

Ska försöka plugga lite idag också, har faktiskt en del att ta itu med när det gäller det. Men dygnen är ju så förbannat korta. HUr ska man få till med allt?
Det handlar ju om att prioritera visst, men jag kan ju inte välja bort att städa, laga mat, duscha, plugga och ta hand om kidsen. OCh det är ju där all tid försvinner...
Skulle behöva en vecka här och där utan måsten.
Kanske ska ta och flytta in hos Johan varannan vecka nu när han blir ensam i huset. Han har ju hur mkt plats som helst och han kanske kan få underhåll av Danne också. Det skulle väl funka....

Nu är mina fingrar stelfrusna, dags att ge upp bloggandet for now.

Peace