Lång dag som snart är slut, måste bara först få släppa ut mina tankar.

Dagen började med att jag försov mig och det är nästan en garanti för att resten av dygnet ska gå åt helvete.
Hade planerat att lämna kidsen på dagis lagom till frukost kl 8 men de planerna blev icke genomförbara eftersom jag vaknade 7.35.
Bara att ringa och säga att vi skulle bli sena och sen försöka sätta fart.
Var på dagis strax efter nio och då stod Indis avdelning ute och väntade på oss. De skulle till skogen och jag kände mig mkt lyckad som orsakat förfrysta tår och uttråkade miner hos Indis kompisar.
Fick iväg honom iaf och stressade in med resterande medlemmar i barnaskaran. Där inne på gården var det dags för nästa barn att få på galonisar och lysande väst. Nandi skulle också till skogen och jag sände en tanke till de högre makter som gav mig minne nog att ta med hans matsäck. När han var påklädd och färdigpussad var det bara Shantis avklädning kvar och det gick smidigt som vanligt.

Tog cykeln hem och fixade mig skaplig och satte mig sen på cykeln igen för en tur till banken.
Efter bankärendet mötte jag mor och far och cyklade till Gryta sjukhem. Umgicks där med min lilla farmor som ligger på Hospice nu (tyvärr oklart varför, men det ska bringas klarhet i det i morgon då jag ska ringa läkaren). Det gör så ont i mig att se denna förr så starka och envisa tant som en skugga av sitt forna jag. Smal som ett skelett, men humorn har hon iaf kvar. Kommer att sakna den människan så fruktansvärt mkt den dagen hon lämnar in. MIn lilla farmor....

Gick sen tvärs igenom huset och hälsade på min morfar som ligger på en annan avdelning på sjukhemmet. Han är dement sen några år tillbaka och känner knappt igen sina nära, men när jag kom sken han upp och jag såg att han faktiskt kände igen mig.
Han är så tufflig nuförtiden, lilla farbrorn. Lovade att jag skulle komma tillbaka inom några dagar och ta med honom ut i friska luften. Han har alltid älskat att vara ute och det är så synd om han ska förlora det nu, bara för att han själv inte kan säga till. Den dagen min morfar går bort kommer bli en mkt tung dag för mig och han kommer fattas mig nåt enormt.

Mina gamlingar betyder mycket för mig, det går inte att komma ifrån.

Var hemma igen runt två och kände mig helt slut i huvudet. Hade tagit in så mkt info från sköterskor och annan personal, både ang. morfar och farmor, att jag nästan kände mig bedövad. Tog fram min kurslitteratur och gjorde några tappra försök till studier innan jag hämtade mina små på dagis.

Därefter bar det iväg till mamma och pappa för mat och sällskap. Det blev en lång visit, var inte hemma här förrän tio. Kidsen stupade i säng och jag ska snart göra desamma.
Fullt upp i morgon igen så lite sömn är nog på sin plats.

Peace