Vet fan inte vart jag ska ta vägen. Är så sjukt less på allt!
Less på att vara själv med kidsen, less på att ha så jävla mkt utgifter jämt, less på allt jävla stök och alla grejer överallt, less på att vara en fet jävla surmorsa som är irriterad hela tiden, less på allt allt allt.
Vill inget och allt, velar hela tiden och ena stunden är det där bra, nästa stund nåt annat.
Känner att dte är på väg att gå käpprätt åt helvete med mig snart. Psyket here I come...
Varför ska det vara så jävla lätt för vissa hela tiden, medan man själv strävar i motvind för jämnan.
Är på gränsen till nervsammanbrott och så nära, så nära hela tiden att bli rasande för små eller stora saker.
Tycker synd om mina barn som måste stå ut med mig och tycker synd om mig själv som måste känna såhär.
Jävla skit är vad det är, allt är fan skit.
SÅ nu har jag spytt ur mig alla galla, men inte fan känns det bättre för det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag kom in på din sida för nån vecka sedan och läste lite.. :-) fin sida.. men jag visste inte vad jag skulle skriva så jag lät bli.. men idag känner jag att jag måste.. Du är en otrolig tjej Mahlin. Du har stått ut längre än jag ens kunnat föreställa mig att vara själv i veckorna. Du fixar med barnen.. du är en lekmamma.. och en sån ser till att tid finns så ungarna kan busa av sig här och där..oavsett om det kräver extra av dig. Inte alla som gör det. Jag drar mig för det om orken inte finns.. Det jag vill säga utan att skriva en hel uppsats här är att jag tycker du är en grym tjej. verkligen en toppenmamma och att du inte skall tänka negativa tankar om att du påverkar barnen negativt. För se på allt det positiva du gör för dom istället.. det är betydligt mycket mer än jobbiga dagar. Du ska ha en elosch för din prestation tycker jag. Har väl inte haft / fått tillfälle att säga det men vill att du skall veta att jag tycker det.
Och som alltid så finns möjlighet att skicka hit barn.. om ni behöver.. Kram Maria
Tack för det Maria, det känns i hela hjärtat när man får en sån kommentar.
Det var verkligen längesen vi sågs överhuvudtaget, hoppas vi får tillfälle till det snart så att barnen kan leka.
Jag vet vilken känsla du menar... Inte alls nån höjdare. Ibland när jag har såna dagar så kan jag bara bryta ihop när barnen har somnat. Jag får så jävla dåligt samvete och fattar inte hur jag kan vara så kass mamma. Stackars mina små ungar som måste stå ut med en galen morsa, säkert sätter det spår i psyket vilket leder till en otrygg anknytning. Uach, jag vet exakt... Känslan av att vilja väcka dem och bara be om ursäkt för att man är så sjukt störd. Ja, jag vet... Usch. Som sagt - you are not alone. Fler känner som du och det är fullständigt normalt... hoppas jag, haha :)
Skicka en kommentar