Vår lägenhet är så jävla varm att jag tvingas sitta på balkongen och författa detta inlägg. Det är en varm lägenhet, det är det, men de senaste dagarna har det varit olidligt. Kanske kan det bero på att torkskåpet går hela kvällarna och att mina två yngsta barn lever rövare på kvällarna. Vet ej som sagt, men jobbigt är det.

Ja mina galningar till barn har alltså lagt ner det här med att somna i bra tid på kvällarna. Bra tid för mig iaf.
Jag får ett inre nervsammanbrott när de håller på och tramsar till halv elva på kvällarna. INgen ork till nåt viktigt och ännu värre; ingen tid till nåt viktigt.
Så det jag skulle börjat med runt åtta egentligen har jag precis tagit tag i.
Jättekul!
Har en del att packa inför Skaratrippen och om jag ska orka vara social i helgen så skulle jag behöva kanske 6 timmars sömn. MEn det är en ekvation som inte går ihop, det är jag medveten om, så därför har jag en viss panikkänsla i kroppen.
Bra då att sätta sig på balkongen med datorn i knät...

Måste bara få lufta en grej här. En blogg är ju väldigt bra på det sättet, man kan säga saker rakt ut i cyberspace:-)

Jag är så trött på folk som inte kan tycka och tänka själva. Människor som är så extremt rädda för att sticka ut och märkas, att de gömmer sig bakom andras åsikter.
MIna föräldrar har alltid talat om för mig att jag är värd det bästa och att jag är bra. Och framför allt att jag ska våga stå på mig, för det är ingen som ska sätta sig på mig.
Är så glad att mina päron gett mig det självförtroendet, för jag har märkt att det inte är alla som har det. Jag har aldrig tvivlat på mina åsikter, jag talar om vad jag tycker och jag viker mig inte för att nån anna vill det. INgen kan prata omkull mig och det känns bra.
Synd om alla dem som aldrig skriker ut sina känslor och tankar.

I stort och smått: Våga vara den du är och vågra visa vad du vill!!!

Peace