I går ställdes jag inför ett, vad jag tyckte, svårt dilemma.
Stod i kön på hemköp och skulle precis lägga upp mina varor på bandet när en man sträckte sig över mig och tog ner ett cigarettpaket. Tyvärr puttade han mig väldigt hårt när han sträckte sig, så jag ramlade nästan in i kunden framför mig.
Blev irriterad och sa åt honom att ta det lite lugnt och då bad han så hemskt mycket om ursäkt att han var så bufflig.
Så långt var allt ändå ganska okej.
Direkt efter detta ser jag att stoppar ciggpaketet i sin jackficka och jag fattar att han har för avsikt att hoppa över betalningen.
Till saken hör att man såg på den här mannen att han hade problem med missbruk och jag tyckte mig också märka att han var hemlös, hur man nu kan märka det. Men ja, iaf så var han inte särkilt lyckligt lottad i livet, det syntes tydligt.
Jag kände direkt att jag var tvungen att säga till i kassan att han tänkte sno cigg, men nånting hindrade mig. Jag kände nån slags medkänsla för denna stackare som uppenbarligen hade planerat detta ganska väl.
Han stod nämligen kvar i kön ett tag efter, ungefär som att han skulle handla.
Så jag bestämde mig för att inte säga nånting förrän han hade gått ut ur affären.
Så blev det.
När han gick förbi mig i kön och stegade ut ur affären så talade jag om för tanten i kassan vad han hade gjort.
Kände mig ändå usel och taskig mot den stackars karl, men nu fick han iaf en chans att själv välja om han skulle fly eller inte.
HAn hade tur, gårdagen måste ha varit en jobbig dag för tanten i kassan, för hon bara suckade och lät det gå obemärkt förbi.

Vet inte vad man ska säag om min insats, men det var rätt skönt att ha gett honom en chans, samtidigt som jag gjorde rätt för mig.

Peace