Sitter här i mörkret, ensam vid mitt köksbord och funderar på framtiden.
Jag känner mig lycklig, stressad visst, men ändå väldigt lycklig.
Om nio dagar flyttar jag till mitt nya hus, världens mysigaste och jag känner redan nu att jag kommer få lugn i själen av att bo där.
Om sju dagar kommer min kärlek hem och sen åker han inte tillbaka till Norge mer.
Det känns så underbart så ni kan inte ana. Jag är så förbannat trött på att vara själv och de senaste dagarna har jag känt mig så ensam. Men snart är det över och jag längtar.
Vintern närmar sig också och jag ser fram emot den. Nu när jag slipper ta all vinterpåklädning själv så ser jag fram emot det. Nu när jag har nån att krypa ihop i soffan bredvid, då känns det mysigt med vinter.
Kidsen är så glada att deras pappa ska vara på hemmaplan, de är väl trötta på mig ;-)

Nej nu får jag sluta fundera och sätta fart istället.
Två av tre barn är påklädda, bara trots-Indi kvar, han som har börja protestera varje morgon när kläderna ska på.
Bäst att ta tag i det nu så vi kommer i tid. Jag blir hämtad av Isabella utanför dagis kl åtta, kurs på jobbet väntar.
Undrar om hon var rädd att jag skulle komma försent eftersom hon erbjöd sig att hämta mig:-)
Jag tackade gladeligen ja iaf, mindre stress = gladare Mahlin.

Peace & Love och ha en bra dag!