Bakissöndag och mår mkt dåligt, både fysiskt och psykiskt. Varför kan inte livet vara lite enklare och människor lite mer förstående och mindre dumma i huvet. Fan jag pallar inte med tjafs, har ingen lust att slösa energi på sånt.

En del skulle nog säga att jag mår som jag förtjänar men det är bara delvis sant. Att jag är bakis kan jag ta, det är jag ju liksom tvungen till, men att en del behandlar mig som skit tar jag fan inte.
Jag är värd bättre än så.

Nu sitter jag i mitt sorgliga kök men kidsen som äter den glamourösa rätten fiskbullar och potatismos. Har bestämt med Marica att vi ska rasta våra barn i lekparken senare, hon mår lika dålgt som jag och vi kan behöva lite moraliskt stöd båda två...

Peace