Däckade på soffan i går kväll, efter att ha sovit noll timmar natten före.
Skulle ju hålla mig vaken för att ringa Danne vid tio, men jag somnade med datorn i knät. Det sista jag minns är att jag publicerade mitt blogginlägg och sen är det svart.
Vaknade mitt i natten sittandes i soffan och fortfarande med datorn i knät. Då var det bara att släpa mig in i sängen och där somnade jag om direkt.
En halvtimme senare blev sängen invaderad av Nandi som var lite halvgnällig och inte ville sova. Fick honom att somna om efter en stund och såg fram emot några timmars sömn. Det blev inte så för jag vaknade av att Nandi skrek som en stucken gris. Han hade fått ont i örat igen och var helt förstörd. Tårarna bara sprutade på honom och jag såg i hans ögon att han hade hög feber. Stackarn... (Exakt en vecka sen han fick öroninlammation förra gången.)
Så det var bara att ge honom alvedon och försöka trösta honom. Han lugnade ner sig tillslut och jag tänkte att jag kanske skulle hinna sova lite mer, men icke. Indi vaknade precis när jag la huvudet på kudden, så det var bara att gilla läget och kliva upp.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det är lika synd om mig idag också ;-)


Peace