Fan jag har totalt gått emot mina principer ocg gjort nåt som jag känner mig mkt mkt skamsen över. Jag har smitit ner i tvättstugan två ggr medan kidsen sussade. Gillar det inte alls och jag funderade på länge om jag skulle skita i det. Men jag var bara tvungen, för nästa lediga tid var om fyra månader eller nåt sånt. Nej okej inte riktigt så länge kanske, men det kändes så när jag stod och böjde nacken bakåt och lusläste bokningstavlan. "Fredag kl 13, hmm det går inte jag har ju så sjuuukt mkt tvätt".
Ja ungefär så gick tankarna när jag stod där. Så jag försvarade mig inför mig själv ( och Marica faktiskt när vi pratade ) och kom med alla möjliga bra ursäkter för att det faktiskt är okej att smita från kidsen i tio minuter.

*Shanti och Nandi vaknar aldrig.

*Indi kan vakna nån gång, men kommer ju ingenstans eftersom han är fast i spjälsängen.

*Jag sitter ju faktiskt på balkongen långa stunder på kvällarna och därifrån hör jag ju inte heller direkt om de vaknar.

När jag väl var därnere i tvättstugan kände jag mig så taskig mot kidsen på nåt sätt. Tänkt om det skulle hända nåt när jag är borta...
Nu har jag ju dessutom triggat mig själv och vill absolut inte gå iväg mer. Men nu MÅSTE jag ju eftersom jag har tvätten därnere och den som ska tvätta i morgon kl 7 vill nog inte ta hand om min tvätt.

Vilket dilemma. Men jag har ju ingen annan än mig själv att skylla, skulle aldrig gått emot mina principer från början.

Nej, stå för det du tycker och tänker så blir det alltid bäst i slutändan!

Peace