onsdag 24 september 2008

Lämnat kidsen på dagis för en stund sen och sitter nu och pustar ut på balkongen med kaffe och, just det, cigg. Det låter så äckligt och det är det ju också egentligen.
Blä för rökare.

Morgonen här hemma flöt på bra, påklädning och dagispromenaden gick smidigt.
Lite för smidigt visade det sig, för när vi kom fram till dagis kom jag på att Nandi skulle ha matsäck med sig. SOm vanligt på onsdagar alltså.
Så jag fick ta cykeln, som turligt nog stod vid dagis, och susa hem i full fart.
Inte riktigt vad jag är van med på morgonkvisten, det märktes tydligt.
Jag trampade som en galning och var hemma på mindre än två minuter och det var ju bra. Men jag klarade knappt av att låsa upp dörren pga oroväckande skakiga händer.
Lyckades till slut iaf och slängde ner matsäcken och sittunderlaget i Nandis ryggsäck, rusade ner för trappen och kastade mig på cykeln igen.
Var tillbaka på dagis 6 minuter efter att jag åkte därifrån.
Nåt slags rekord måste det väl ändå vara...

Efter den vändan är jag som ni fattar helt slut och känner att jag kanske måste lägga mig i ett varmt bad. Måste bara vänta på att tvättmaskinen slutar brumma.

Idag ska jag inte plugga alls, går in för att ta det lugnt hela dagen och hämta kidsen runt halv två. Ska åka hem till Carro och Max på eftermiddagen och leka lite.
Det ska bli kul, var längesen vi sågs nu igen.

NU mina vänner måste mina darriga händer få vila.

Peace

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej igen. såg att jag hade fått svar på min fråga... så nu är jag lite klokare! Iaf, jag kom in på din blogg av en ren slump, och det är inte just din vardag som har hållit mig kvar utan sättet du skriver på, din syn på din vardag. Jag tycker att du hinner så mkt, gör så mkt, tar tag i så mkt och så har du ändå tid att skämta om det. Och om jag såg dig på stan nån dag så skulle det kännas som att se en kändis, men det blir lätt så när man läser en blogg om nån man inte känner, men så blir det nästan som att man lär känna den personen iaf... förstår du? ja, jag vill inte låta som en stalker, vill bara säga att din syn på livet inspirerar mig. Vill du nu veta vem denna mystiska person som skriver till dig är så kan jag berätta att jag är 23 år gammal, jag läser till läkare och ser slutet på studierna så smått närma sig. Jag kommer från Dalsland. Jag finns även på facebook. Jovana Maljkovic heter jag både där och i livet.

Anonym sa...

såg nu att jag hade upprepat mig om min egen info. två gånger har jag skrivit vad jag heter och två gånger har jag skrivit att jag läser till läkare (inte för att det är något jag är speciellt stolt över, mer för att visa att jag är en allvarlig person och inte en "anonym" så du inte blir rädd =)) och två gånger har jag skrivit att jag är 23 år gammal... men nu vet du ju det iaf.