Jag håller på att få ett stort äckligt sammanbrott. Jag blir galen!!!!

Är det bara jag som har ungar som skiter fullständigt i vad jag säger och som inte kan bete sig som normala människor???? Det känns så, för när jag tänker på andra familjer och hur de har det finns det inget som tyder på att de lever i kaos.
Självklart är det inte alltid så här, men i vissa perioder håller jag på att dö.
Kidsen stökar till, härjar runt och förstör mina saker med sitt pillande och tafsande på allt som inte är deras.
Det låter väl som att jag är totalt missnöjd med mitt liv, men självklart är mina kids det bästa som hänt mig. Men när de beter sig såhär är det nära till utförsäljning på blocket.
"Tre barn i varierande åldrar säljes billigt mot upphämtande. Eventuellt kan tillbehör medfölja vid snabbt affär"
Så går mina tankar just nu, men jag vet att om en halvtimme när jag lämnat på dagis så känns allt precis tvärt om. DÅ får jag dåligt samvete och saknar dem och bestämmer mig för att utveckla metoder som ska få allt att funka lite bättre.

Nu måste jag dividera med Shanti om han bajsande. Han har en förmåga att strunta i att gå på toaletten när han är nödig. Han håller sig in i det sista eftersom han är extremt rädd för att missa nåt spännande. Det resulterar i en liten klick i kallingarna och sen inget mer. När han sätter sig på toaletten för att göra sig av med resterande restprodukter som huserar i hans kropp, blir reslutatet INGENTING.
Han sitter och skriker att det inte kommer nåt och det slutar alltid på samma sätt. Att han bajsar på sig senare under dagen.
Jag blir galen, och inget funkar. Har verkligen försökt med allt men det är lönlöst, han har hållit på så här i två år nu.
Fan jag orkar inte.

peace på er