Man är väl en jävla idiot alltså...
Vaknade av telefonen här för en kvart sen och flög upp som en raket ur sängen. Det är inte ofta hemtelefonen ringer så tidigt på morgonen, så jag var säker på att det hade hänt nåt.
Det hade det ju iofs också. En idiot hade glömt att komma till jobbet och den idioten är jag.
Hade lovat att jag skulle jobba idag men hade inte skrivit upp det och tydligen inte registrerat det särskilt bra heller i min skalle.
Helt chockad över att de ringde mig och trodde att jag skulle jobba, inte ens då ramlade poletten ner. Det är ju pinsamt...
Under samtalets gång gick det sakta upp för mig att det var sanning, jag skulle faktiskt ha varit på jobbet klockan sju.

Fy fan, det var längesen jag kände mig så usel. Hatar att inte sköta ett jobb, har också svårt att ta när andra på min arbetsplats gör som jag gjorde idag. Det är väl därför jag känner mig extra dålig.
När det gick upp för mig att jag skulle jobba lovade jag att jag skulle kasta på mig kläderna och komma direkt, men när vi la på kände jag att det inte skulle funka. Var helt svimfärdig av trötthet och hade inte heller en aning om när bussen gick. Så jag ringde tillbaka till Sandra och frågade om hon kunde ringa in nån annan vikarie och hon fick faktiskt tag i nån med så kort varsel. Annars hade jag ju såklart åkt iaf, men det kändes bättre att låta nån annan ta den här dagen när jag inte alls var inställd mentalt på att jobba.

Känns inte bra alls just nu, gillar som sagt inte att missköta ett jobb.

Men nu är det som det är och jag får ta det med vår arb.ledare senare idag.

Skulle gärna ha sovit mera nu, för både Shanti och Nandi ligger i vår säng och det var så mysigt. Men jag vet hur det blir, om jag lägger mig nu så kommer alla vakna.

Förresten så kom Shanti upp nu, ska väl gosa lite med honom och sen ta mig en stor mugg kaffe.

Peace