Sitter här och gråter lite för mig själv och det är små lyckotårar. Känner mig otroligt känslig just nu och börjar gråta för minsta lilla grej.
Lyckotårarna kommer när jag tänker på mina fina barn och hur rik jag är som har dem.
Ibland känner jag att jag inte ens förtjänar dem, jag borde vara bättre.
De skulle ha en supermamma som aldrig höjer rösten och som klarar av alla trotsdagar utan att bli arg.
En som kan få dem att lyssna och förstå genom att vara mild och lugn. Just nu är jag inte så och igår sa Shanti en grej som var rätt kul, men som ändå gjorde ont.

Jag hade precis förklarat för honom att jag inte tycker det är kul när jag måste tjata om allt och att jag skulle bli glad om han kunde försöka lyssna första gången jag säger till.
Han märkte väl att jag var lite sur och började fjäska för att få mig på bättre humör.
S: "Jag älskar dig mamma"
M: "JAg älskar dig också Frasse"
S: "Du är världens snällaste mamma"
M: "Tack"
S: "Du är världens bästa också, du är bäst på allt"
M: "Jaha, tack"
S: "Du är bäst på att skrika också"

Jag skrattade då, men har tänkt på det väldigt mkt nu efter och det känns inte bra alls.
Jag har varit ur balans ett tag och det är inte kul. Jag vill vara glad och må bra, inte vara en tjurig mamma som bara är trött.

Hoppas dte blir bättre nu när våren böjar komma, brukar ju alltid må bra då.

Förresten så var det inte magsjuka Indi hade. Han måste ha kräkts av allt snor och slem han har, han är ju verkligen jätteförkyld. Inga andra magsjukesymptom förutom den lilla kräkan som hade kommit, så det var bara att ringa dagis och säga att Shanti och Nandi kommer som vanligt i veckan. Indi får vara hemma ändå och blir frisk från sin förkylning, jag får göra allt jag har hängande över mig när han sover middag.

Känns bara jävligt kasst att Nandis operation blev inställd pga en falsk magsjuka. Nu blir det inte förrän 17:e april, men huvudsaken är väl att det blir av öht.

Nu river Indi på köksbordet, bäst att kolla vad som händer.

Peace