Blir så ledsen när jag tänker på hur den här världen har blivit. Allt handlar om hur mycket man kan prestera och hur långt man kan gå. Flest saker och finast titlar när man dör vinner! Jag kräks på det, men inser att jag inte kan göra mycket för att ändra det.
Jag lever inte så och jag strävar inte i den riktningen. För mig handlar faktiskt ALLT om att i slutändan må bra och känna trygghet. Jag försöker lära mina barn att kärlek och respekt är det viktigaste här i livet och jag visar dem hur man gör när man ger och tar kärlek. Att få vara nära mina barn, både fysiskt och mentalt, gör mig hel. Och jag tror att de har så mycket att vinna på att lära sig hur man gör.

Att så många drivs av prestige och pengar äcklar mig. Självklart är det skönt att ha pengar och alla behöver pengar för att kunna leva. Men om man la mer energi på att älska istället för att leva för jobbet och på så vis också pengar, då skulle världen bli bättre tror jag.

Är så jävla trött på egoism och jag-ansvarar-bara-för-mig-själv-mentaliteten. Jag tror på ett kollektivt ansvar och på att bry sig om människan som släkte.
Men jag verkar vara den enda som tänker så och det gör mig ännu mer ledsen.

Vill man leva för nåt annat än pengar och makt, då är man konstig och passar inte in i samhället.

Så jävla sjukt!